Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofjo Erik Hedén.
inte så farligt med det där liberum veto, för om det kom en
enstaka herre och sade veto, så drog de sina sablar och högg
ner honom, och sen kunde ju enhälligheten vinnas i laga
former.» Hans typiska satser äro både för långa och för
korta för det muntliga talet. De äro med ett ord för harmo
niskt avvägda. Hjärne har stark känsla för talets rytm. Det
är icke minst för rytmens skull han älskar smyckande adjek
tiv, men även på grund av den fantasiäggande glans de giva
hans tankar. Dock äro hans epithet aldrig blotta prydnads
föremål. De vilja giva hans utredningar den rätta historiska,
själsliga eller ideella färgen. Men samtidigt gläds han onek
ligen åt deras klang, en klang som alltid är manlig, ofta tung
men med en tyngd som alltid av författaren och vanligen av
läsaren lätt bäres. Hans satser äro alltid klara, ehuru icke
alltid så snarfattliga. I sin ungdom svärmade han för forn
nordiska ord, han nyttjade med ett visst trots de ursprung
liga rätta formerna i stället för de nyare förvanskade, han
skrev t. eks. «för sakens skuld» i st. f. skull, «kärne» i st. f.
kärna, han avstavade «åt minstone» och «skym undan» 1.
Senare bortlade han ju detta men sökte åtminstone rädda
ändeisen -e vid sidan av -a i adjektiv- och i substantiva plural
ändelser, ehuru han till sist kapitulerade för de normalise
rande typograferna. Ännu alltjämt älskar han ord som «månde»
och «enkom». Dock är han ingalunda purist i den meningen
att han söker utdriva de utländska kulturorden, tvärtom för
står han att låta även dem öka satsernas ståtliga klang.
De ståtliga orden tjäna hos Hjärne ej blott till att giva
glans och lyftning åt stilen. De tjäna ock ironin. Ironin är
ett grunddrag i hans stil och lynne. Just de storståtliga, maje
stätiskt fallande orden giva ju av sig själva en ironisk färg,
när de nyttjas om lindrigt upphöjda ting, sådana som värl
dens ting i allmänhet äro. Han förstår ock att vara ironisk
enbart med citationstecken. Genom att skriva t. ex. «demo
krati» och «frihetsentusiasm» röjer han hur litet det faller
honom in att taga de begreppen på allvar. Hjärnes ironi är
alltigenom en ironi från ovan. Den är ej giftig eller subtil,
än mindre mild och självkritisk, den rammar med föraktfull
säkerhet och bullrar med den munterhet känslan av över-
lägsenhet förlänar. Ty det som ligger bakom hans ironi är
1 Denna form finns doch även hos Strindberg i början av 80-tallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
