Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
att beivra myndigheters övergrepp och att åtaga sig ankla
gades försvar i brottmål. Principen att varje anklagad, han
må vara så uppenbart skyldig och så osympatisk som hälst,
måste hava en försvarsadvokat, ansågs då närmast omora
lisk i Sverge. Det saknades därför ej sådana som påstodo
att Staaff «åtoge sig vad för slags mål som hälst», men det
fanns även bland hans politiske motståndare många som
medgåvo att hans advokatgärning sköttes efter utpräglat he
derliga principer. Om hans skicklighet voro alla ense.
Staaff väckte sensation genom att vara vältalig som advokat.
Han var ej blott logisk och skarp i resonnemanget, han var
ej blott formfulländad i uttrycket, det hände rentav att han
talade till hjärtat.
I ett par uppseendeväckande fall grep han allvarligt fel.
Mest riksbekant av dessa är Broxvikprocessen. Fideikom
missarien Taube på Broxvik avled under omständigheter som
tydde på mord. För mordet misstänktes dels hans hustru,
dels hans sons fästmö, fröken Helga Fägerskiöld. Staaff
förde den senares talan på ett sätt som allmänt ansågs ly
sande tills hans klient, en mera intelligent än rätlinig
dam, råkade ut för ett attentat, som efter vad det snart upp
täcktes, var tillställt av henne själv i syfte att misstänkliggöra
fru Taube. Till följd därav drog sig Staaff tillbaka från pro
cessen men tog sig senare åter av hennes sak dels tydli
gens på grund av sin principiella uppfattning om försvars
advokatens roll, men dels troligen också på den grund att
t. o. m. fröken Fägerskiöld (som hade ett barn med unge
Taube) fick sin del av den tro på kvinnan, särskilt kvinnan
modern, som han bar djupt i sitt hjärta. Processen slöt så
att fru Taube obetingat frikändes, fröken Fägerskiöld. där
emot endast i brist på bevis.
Vid tiden för denna process (1897—8) hade Staaffs snabbt
växande rykte redan gjort honom till riksdagsman. I hans
valtal, september 1896, var en punkt med hänsyn till hans
senare bana av särskilt intresse. Han intog en utsagt skep
tisk hållning i nykterhetsfrågan. Han uttalade sig avgjort
mot lokalt veto, åtminstone om det skulle utövas medels
allmän rösträtt, och fällde i detta sammanhang ordet: «De-
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
