Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
Lindman trots Staaffs försiktighetsmått, vinna över på sin
sida så många bönder och högerliberaler att hans förslag
segrade. Därmed var Staaff definitivt slagen.
Eii episod som nog bidragit till kung Oscar II:s hållning
mot Staaff var frågan om höjt apanage åt dåvarande kron
prinsen. Vänsterregeringen hade ej velat väcka förslag därom
i riksdagen, men för att om möjligt ej stöta kungahuset ytt
rade den som sin mening, att «initiativet borde utgå från
riksdagen». Men vänstern var icke alls intresserad för höjda
apanager, och högern aktade sig nog att hjälpa Staaff m
klämman. Så fort Lindman bildat regering, skyndade sig
däremot denna att föreslå den av kungahuset önskade höj
ningen. Staaff medverkade då till en uppgörelse i annan form
som faktiskt gav kronprinsen mer än han skulle fått genom
apanagehöjningen. Men stämningen på högre ort vart ej bli
dare mot honom för den skull.
Staaffska regeringens medlemmar hade avstått från alla
reträttplatser i statens tjänst. Dock återupptog ej Staaff sin
advokatverksamhet. Han hade redan tryggat sitt ekonomi
ska oberoende. Under den långa väntetiden, tills han vart
statsminister på nytt, sysslade han med författarskap, framför
allt statsventenskapligt, byggt på omfattande, låt vara andra
hands, studier. Han ägde ej Hedins forskarlynne. Han var
ej som denne historiker för historiens egen skull. Hans
huvudintresse var politiskt. Naturligtvis är hans bok Det
Demokratiska Statsskicket, där han giver en
teckning av Englands, Frankrikes, Förenta Staternas och
Schweiz’ författningar, färgad av hans liberala åskådning.
Men den är ej alls mer färgad än fackvetenskaplige profes
sorers liknande utredningar bruka vara färgade fast av
högeråskådning. Stilen år mönstergilt frasfri, saklig och klar.
Framställningen är närmast refererande men självständigt
refererande. Han framhåller t. ex. att det engelska systemet
med två partier som turvis innehava regeringsmakten sällan
blivit rent genomfört i sitt hemland; ofta har makten ut
övats av en koalition.1 Skildringen av Englands och Schweiz’
författningar äro bokens bäst lyckade partier. Teckningen
av det franska partilivet är kanske något för ljus, och teck-
1 Staaff påpekar tydligen detta med en viss betoning, därför att han re
dan då tänkte sig en liberal-socialistisk koalition i Sverge under hans ledning..
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
