Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
1906, demonstrerade nu än mer enhälligt mot honom och
hyllade sin «stormäktigste, allernådigste konung» som den
personliga kungamaktens representant. Avgörande vart dock
det stora, berömda och onekligen väl arrangerade bondetå
get 6 februari 1914, inför vilket konungen högtidligen gjorde
till sitt det försvarsprogram varom hans regering ej kunnat
enas. Ehuru konungen ej manade regeringen att avgå utan
snarare tvärtom, var det tydligt att de ej längre kunde sam
arbeta. Efter ett par dagars spännande förhandlingar avgick
Staaff, och en kungaminstär tillsattes för att medels riksdags
upplösning genomföra militärprogrammet.
Staaff hade under krisen hänfört hyllats som demokra
lins hövding. Men hans ställning var endast skenbart stark.
Han och vänstern ville främst fatta valen som en uppgörelse
med den personliga kungamakten. Men Staaff hade ej
vilket givetvis bäst stått i samband med Englands, hans par
lamentariska mönsterlands, praxis djärvts förneka ko
nungens rätt att avskeda en ministär. Han citerades faktiskt
efter sin död av ett vänsterblad som auktoritet till försvar
för kung Christian X:s avskedande av Zahle våren 1920.
Hans anmärkning mot kungen gällde alltså huvudsakligen
att denne hade bort avskeda ministären först och hålla sitt
tal sedan. Men en sådan formfråga kunde givetvis ej spela
stor roll vid valen, jämförd med den sakligt högviktiga för
svarsfrågan.
Det märktes snart att militärståndpunkten hade starkt
fast alldeles ej övervägande stöd i allmänna meningen. Li
beralernas vacklande ståndpunkt rönte däremot ej alls sym
pati. Socialdemokraterna vunno 9 mandat vid valen, men
högern tog ända till 21. Liberalerna däremot miste hela 30
platser och hade blivit Andra kammarens minsta parti.
Ännu uppgav dock ej Staaff striden; han gjorde nu skarpt
front mot vinterlinjen. Men världskrigets utbrott knäckte all
opposition. Staaff själv fick den tunga plikten att förkunna
liberalernas tämligen undantagslösa kapitulation för rege
ringens förslag. Vid de ordinarie höstvalen 1914 miste hans
parti åter 14 platser (till socialdemokraterna) och hade på
tre år sjunkit från 101 röster till 57.
Men återigen visade det sig att Staaff var helt på sin
rätta plats som oppositionsledare. År 1915 vann han vid-
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
