Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster: Hjalmar Söderberg - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Söderberg.
mäktiga stjärnor lyste över min första ungdom, stjärnor som
för mig i min stora oskuld den dag i dag flamma klarare
än någonsin och vilkas glans ännu gälder mitt öga i vinter
nätterna, hur få och obetydliga glädjeämnen det eljes finns
i denna värld och i den besynnerliga tid i vilken vi leva.»
Men det er ikke bare det at Strindberg svigtet de idéer
Söderberg er blit tro, som gjør den sidste «bitter och kall».
Det kvasividenskabelige i Strindbergs mystik og hele hans
religiøst-fantastiske . verdensanskuelse irriterte den kritisk
nøkterne og kloke Söderberg. Han synes ganske enkelt det
er vrøvl. I «Karlavagnens inlägg» gjør han blodig nar av
Strindberg som astronom og stjernemystiker. Og i alt dette
har han naturligvis ret, en forvrøvlet mystik blir ikke livs
visdom om det er en stor digter som vrøvler. Men Söderberg
har ikke sans for billedpoesien i Strindbergs digtning, ikke
for hans poetiske syner, ikke for hans livsfølelse. Bibelens
skabelseberetning er for længst ophørt at ha nogen betydning
som videnskap om jordens tilblivelse. Men den ophører al
drig at være pragtfuld poesi. Slik er det ogsaa med mangt
i Strindbergs digtning, som tankedigtning betyr den ikke meget
for os, men synerne, det poetiske utbrudd, er av blivende
værd.
Men heller ikke til den øvrige svenske digtning i sam
tiden staar Söderberg i noget nært og kjært forhold. Seiv i
omtalen av Heidenstam, som han egentlig sætter meget høit,
kan han ikke glemme ham at det var han som først brøt
med 80-aarenes digtning. Der er en liten bitter underklang
ide forøvrig meget anerkjendende ord fra 1895: «Det säkra är,
att det var en lycklig instinkt som drev Heidenstam att
strax i början samla ett kapital av popularitet till opera
tionsbasis att utgå från. Han behövde den i själva verket
och kommer allt framgent att behöva den; ty hans geni är
i sig självt motsatsen till populärt.»
Söderberg staar saaledes temmelig ensom i svensk litte
ratur som repræsentant for den retning i 90-aarene som fort
satte 80-aarene og samtidig gav uttryk for en ny følemaate og
en ny maate at skrive paa. Han har bevaret 80-aarenes
idéer, den tids kjølige forhold til borgersamfundet og dets in
stitutioner, og holder dens strid med kirken vedlike. Ikke den
mindste strömning av mystik har plumret hans væsens
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
