Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y. Hirn: Voltaires hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Voltaires hjärta.
reta de calvinistiska stadsmyndigheterna i Geneve, för hvilka
allt som hade med dramatisk konst att göra var en styggelse.
Och huru mycket af Voltaires sträfvanden påminnes man
icke om när man kommit fram till den gamla slottsträdgår
den, där djupa bokalléer leda ut mot de odlade fält med
höga, snötäckta berg i bakgrunden hvilka t. o. m. hos denne
salongsfostrade stadsbo förmått väcka ett visst intresse för land
skapsnaturen, efter det han i sin ofrivilliga landsflykt små
ningom lyckats lefva sig in i en godsägares världsbetraktelse.
Det förnäma corps-de-logis’et, slutligen, där Voltaire under
18 år hade utöfvat sin storslagna gästfrihet «som en hötelier
för hela Europa», och där han låtit begapa sig af bekanta
och obekanta det återkallar i minnet otaliga, ofta citerade
berättelser om de fester, de samtal, och det ihärdiga arbete,
som hade uppfyllt dygnets stunder i ett af de verksammaste,
mest omtalade och mest omtvistade människolif den nyare
historien känner.
Det låter sig emellertid svårligen dölja att det är med en
viss besvikelse man genomvandrar Voltaires forna bostad.
Salarna äro praktfulla, med gammal parkett, skulpterade che
minéer, förgyllda guéridoner, och med fåtöljer i storblommigt
siden, men det finnes i hela den ståtliga usiyrseln icke mycket
som man ej lika väl kunde få se på ett kulturhistoriskt mu
seum. Det är, med undantag för taflorna och porträtten,
endast en af möblerna, som riktar tankarna till den aflidne
värden på stället. Denna ena pjes är emellertid så pass
egendomlig, att det är skäl att närmare beskrifva dess upp
byggnad.
I den stora salongen, midt emot eldstaden, har man öpp
nat en nisch i långväggen. I denna nisch är inlälld en py
ramid av hvit marmor, som hvilar på ett altarformigt under
lag i hvit og svart marmor. Öfver pyramiden hänger nuför
tiden en krans från invånarna i omnejdens byar och små
städer. Men på äldre afbildningar af salongen i Ferney är
det lilla byggnadsverket behängdt, icke med en krans, utan
med ett språkband, som bär inskriften: Son esprit est
partout, son coeur est ici. Och i stället för språk
bandet ser man numera, på väggfältet ofvanom pyramiden,
några rader i guldskrift: «Mes månes sont consolés,
puisque mon coeur est au milieu de vous.» Dessa
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
