Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster: Hjalmar Söderberg - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Elster.
och en helstøpt roman, stor eller liten. Jag fann mig icke
ha lyckats därmed i «Martin Bircks ungdom» och måtte
alltså gjöra frösöket på nytt. Det blev Doktor Glas, och
den gången lyckades det.» Det er ganske sikkert at «Doktor
Glas» er en mere helstøpt roman end «Martin Bircks ung
dom», formelt meget mere uangripelig, men det er like saa
sikkert at «Martin Bircks ungdom» er et langt værdifuldere
arbeide. Den er ujevnere skrevet end nogen anden av Söder
bergs bøker, lange betragtninger og avhandlinger som minder
sterkt om avisartikler, avbryter romanens gang, og i ingen
anden av hans fortællinger spøker 80-aarehe saa gjenganger
agtig som i denne. Her er utslitte og traditionelle scener
som dengang skulde høre med til en 80-aarsroman, som stu
dentergildet og de derefter følgende gatescener. Hele bokens
midtparti «Den vita Mössan» er strengt tat mislykket, en av
handling om religiøse og moralske spørsmaal som kunde
tages ut og læses ganske uavhængig av fortællingen om Martin
Birck, og som seiv som avhandling er for sterkt præ
get av en iver efter at gjøre 80-aarenes meninger og paa
stande levende og gangbare igjen. Her er vittige og kloke
ord nok, som Markels angrep paa panteismen, og den dype
utvikling om hvordan Martin Birck mister sin tro. Avslut
ningen paa denne utvikling gives ide smukke ord : «Pa detta
sätt gick det till, att Martin trädde ut i livet utan någon
annan tro än den, att han skulle växa och åldras och dö
som et träd på marken, liksom hans fäder före honom, och
att den gröna jorden, som han såg med sina ögon, var hans
enda hem i världarna och det enda rum, inom vilket det
var honom givit at leva og verka. Och bland de många
drömmar han diktade om sitt liv var också den, att han skulle
bli som et stort och vackert träd vid vägen och grönska rikt
och skänka svalka og skydd åt många.» Men eliers er der
noget tørt og fjernt i alle disse ræsonnementer, og i alle disse
scener som skal danne bevis paa ræsonnementets rigtighet;
vi indrømmer at det meste av det han sier om moral og
religion, er sandt og rigtig, men sagt slik og fremstillet slik
angaar det os ikke, dette er 80-aarene og ikke vor tid, vi føler
de samme sandheter paa en anden maate. Men hvad vi ser
tydelig og klart er at romanen i dette avsnit er gaat under
og at Martin Birck er forsvundet for os. Bare i en enkelt
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
