Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Larsen: Folket og religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 Samtiden. 1925
Folket og religionen.
Og nu danser det, hele verden over, frenetisk, forrykt,
danser like i avgrunden. Det var det Ola saa i mørket mens
han laa og spyttet og svor.
Guds barnebarn kommer gjerne i helvede, sier det
svenske ordsprog.
Kirkens magt over livet er illusorisk, seiv er den ingen
ting uten det. Det løser sig ut av dens favntak, nåar det er
voksent for andre ting; det sætter sig op imot den, nåar det
har faat sin egen vilje, det fornegter den, nåar den vil bruke
tvang.
Man ser i begge disse bøker, ikke mindst i den norske,
det uhyre nedbrytningsarbeide som har været drevet for at faa
den store gamle bygning til at falde; gang paa gang helder
den ogsaa stygt, det er en kjendsgjerning; men vi ser at den
hver gang reiser sig paany i al sin skjønnet og vælde, det
mægtigste hvælv over menneskelivet.
Kirken den er et gammelt hus,
staar om end taarnene falde !
Lægmandsrørelsen er og blir en hyttereligion.
Religionen i folket er hunger, su 11 som prosten Sjöberg
i Månssons bok sier: «När jag var i Lund lite före jul,
hörde jag . . . och det förvånade mig inte ... att de fort
farande knappt vet vad läseri är därnere på den feta skånska
sletten, där det finns gott om bröd och brännvin och tläsk
i varenda gård, medan det däremot rasar som pest bland de
magra stenkullarna norr om Kristiansstad, där en hel del av
folket leva hela vintern av potatis och saltlaka.»
Hunger efter mat og drikke, hunger efter fylde, efter ret
færdighet og glæde, efter høiere liv.
Menneskenes rigdom er livet, en anden rigdom har de ikke.
Den mægtige bonde, storlingsmand, ordfører, kirkeverge
og skoleraadsformand, som sitter paa den store gaard som
lyser utover bygden, han er rik; han har noget at leve for,
«kjønt han graaner og blir mer og mer ufør, han har samlet
det altsammen ind til sig, det lever og vokser i ly av hans
brede sikkerhet og hans aldrig sviktende strævsomhet. Han
er livets mand, han er rik.
De andre som sitter bort-igjennem stuene og ikke har
-andet end gud og grötfatet, det er de fattige. De har ikke
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
