Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Karlgren: Till det kinesiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Karlgren.
att den engelsk-japanska alliansen, i många år Japans vikti
gaste politiska stöd, för ett par år sedan upplöstes.
Länge ha dessa iögonenfallande motsättningar dragit
uppmärksamheten från den punkt som dock åtminstone
under de närmaste årtiondena blir den avgörande: Kinas
blivande roll i Östern. Man har vänt sig vid att betrakta
Japan som protagonisten, och tänkt sig Kina som en trögare
massa, som kommer att bli föremål för exploatering, möj
ligen utnyttjat av Japan för att som dess vasall med sina väl
diga resurser bringa den gule mannens sak till seger, men
knappast som självständigt beslutande och handlande part.
För ett sådant betraktelsesätt har man i själva verket
haft flera och goda skäl. Alltsedan 1898 har ju Kina måst
tåligt underkasta sig allt vad de utländska makterna funnit
gott att föreskriva det. Boxarrörelsen 1900 ledde bloit till
en snöplig avbasning och en hjälplös osjälvständighet gent
emot de vita. De sista 15 åren ha visat en allt större oför
måga hos de ledande i Kina att få någon som helst ordning
och reda; politiskt, finansiellt och administrativt är de: nu
mera ett träsk som ser alldeles hopplöst ut att kunna utdika.
Upplösningen har fortskridit så långt att man nu i åratal på
goda grundar väntat på det stora landets definitiva sönder
fallande i ett flertal statsbildningar. På sistone har den s. k.
«centralregeringen» i Peking varit en fars, och de utländska
makterna ha faktiskt ej haft något ansvarigt organ för den
kinesiska staten att underhandla med, när det gällt gottgö
relse för övergrepp mot utländska undersåtar. Från ett land
med så kaotiska förhållanden har man ej rimligtvis kunnat
vänta ett aktivt utrikespolitiskt uppträdande under överskåd
lig framtid.
Då just i det ögonblick man minst väntat det
framträder Kina, eller åtminstone en del av Kina stor som
halva Europa, med en målmedveten och aggressiv hålining
mot de utländska förmyndarna, och de sista dagarnas hän
delser synas utlova framgång för denna nya, energiska rö
relse. Vad är det som har inträffat, vilket är det nya mo
ment som mäktat åstadkomma förvandlingen?
Att hänvisa till den bolsjevikiska propagandan är icke
att ge en förklaring; att ryssarnas hjälp varit den springande
punkten är tydligt för var och en, men frågan är: hur har
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
