Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Karlgren: Till det kinesiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Karlgren
Hans lära var enkel och bestickande: ni kujoneras av
alla främmande makter, utan rätt att på minsta sätt bita igen.
Varför? Emedan ni äro rädda att de med förenade krafter
skola tillfoga er ett nytt 1900, kanske rent av dela upp Kina
i ett antal protektorat. Oriktigt resonnerat, mina vänner,
alldeles oriktigt! Primo, äro de utländska makterna inte
vad de voro 1900, utan oförmögna att samarbeta; secundo,
har Rysslands exempel bevisat, att inga främmande makter
våga eller kunna ge sig in på ett sådant företag som en
allvarligare inblandning i ett stort rikes affärer, ett rikes
med många dussin millioner invånare. Att göra sådant
till protektorat är numera ekonomiskt och militärt ogörligt.
Alltså, mina herrar, gör som vi gjort, vi ställa hela vår rika
erfarenhet till ert förfogande: strunta i edra skulder, betala
inte ett öre i ränta, sluta upp med boxarskadestånden, slopa
«settlements» och den utländska rättskipningen, och bed de
utländska köpmän dra åt skogen, som inte vilja finna sig i
kinesisk rättskipning och betala skatt till kinesiska staten.
Krusa inte, drag ett streck över all den gamla skammen och
vanäran, tag med ett enda grepp hela den frihet och själv
ständighet ni har rätt till som ett stort och mäktigt kultur
folk!
Denna förkunnelse, framlagd av Joffe 1922, slog ned
som en bomb i de intellektuella kretsarna. Djärv som tan
ken var, att med ett enda hugg lösa den gordiska knuten,
problemet om Kinas frigörelse, tilltalade den genom sin en
kelhet och träffande sanning. Pekinguniversitetet blev driv
husbädden, där denna nya tankeplanta sköt sina första
kraftiga skott. Universitetskanslern, Tsai Yuan-pei och hans
skara gåvo stora banketter för de nya ryska Busenfreunde,
och mänskligt att döma hade väl drastiska åtgärder följt
redan då, om inte de ryska ombuden, Joffe och sedan Kara
han, varit oförsiktiga nog att fiska i grumligt vatten och ut
nyttja situationen för rysk-nationell politik i Manchuriet.
Detta avkylde för tillfället den varma vänskapen, och väckte
oppositionsströmningar till liv.
Men tankeplantan var satt och fortsatte att växa. Den
behövde bara vattnas för att växa sig stor och stark. Och
bevattningen skötte utlänningarna samvetsgrannt om. De
vid Washingtonkonferensen utlovade tillmötesgåendena sabo-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
