Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Studier i Heidenstams ungdomslyrik - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Heidenstams ungdomslyrik.
Detta förlorade hade ingenting därute förmått ersätta:
Jag sökte pärlor till myt och sägen
och ädla stenar från hus till hus
och band dem samman vid lampans ljus
men en av stenarna stals på vägen.
Kring pannan knöt jag för alltid bandet
en punkt på bandet är mörk, blott en;
i mitten fattas en ädelsten:
Denna saknad vände åter och åter tillbaka i «Ensamhe
tens tankar», och bland dess versar hittades de nu lika be
römda som en gång enkelt gripande fem raderna:
Jag längtar hem sen åtta långa år
i själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
men ej till människor! Jag längtar marken
jag längtar stenarna där barn jag lekt!
Det är vittnat och omvittnat att August Strindberg intet
särdeles lyckligt infall hade den dag, han tog sig före att
avhåna dessa strofer
Såsom Vallfart och Vandringsår varit en bok
om utfärd, så blev Heidenstams nästa samling Dikter en
bok om hemkomst. Men såsom hembygden gjort sig på
mind längs de vandrade vägarna så gjorde sig nu synerna
därifrån påminda vid återseendet med «det vita landet». Ingen
av våra fosterländska skalder har tydligare än Heiden
stam skönjt det grå i detta vita land. Det lysande ord
förråd, vars förtrogne han varit i de österländska myterna,
blev med ens ej användbart, och kontrasten tyckes i förstone
ha känts alltför påtaglig att ej rent av nödga honom till denna
kraftiga överdrift:
Och valde vi språkets mörkaste ord,
de vore ej mörka, ej tunga nog
att måla i dikt den fosterjord
som evigt predikar sitt kalla: försaka!
hur bonden biter sin svarta kaka
och stenarna rassla under hans plog
Då hade han emellertid nyss frestat måla det svenska land
skapet men förvisso har varken förr eller senare Tivedens
det vita landet, det vita landet.
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
