Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Paul Valery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tage Aurell.
Förutom några små diktsamlingar i egentlig mening må
till hans lyriska produktion räknas även de två dialogerna
L Arne et la Danse och Eupalinos, ou I’Architecte. Den första
och mindre betydande, men som till gengäld har en droppe
humor, framför på scenen gamle Sokrates och några av hans
kumpaner, inbegripna i ett av de oändliga och evigt åter
tagna samtalen. Såsom sig bör handlar det också denna gång
om mångahanda; från ett tankeutbyte om matsmältningens
mysterier övergår det till meditationer om människosjälens
universalitet, om levnadens konst, om sanningens och lögnens
väsen för att omsider koncentrera sig kring Atiktes dans.
Synen av hennes skådespel framlocka på filosofernas läppar
en del observationer om koreografiens mening och lagar, vari
ett estetiserande bidrag till den redan jämförelsevis omfångs
rika litteraturen om Valery hittat material till en utläggning
om «Paul Valery philosophe de la danse».
Sokrates talar alltfort i Eupalinos men nu såsom en
skugga överflyttad till de elyseiska ängderna. Hans motpart
är Phédre, och efter att med något vemod ha konstaterat sin
immateriella existens vilken skulle sakna kropparnas skön
het om ej Sokrates? trösta de sig med det faktum, att evig
heten dock har något gott: en tid utan gränser, som definitivt
onödiggör sparsamhet med ord. Bland de motiv, som anmäla
sig till deras hädanefter retrospektiva begrundan, äro de bygg
nader, de konturer, varvid deras jordiska ögon fröjdade sig
. . . Sokrates är icke enbart angenämt berörd av Phédres
entusiastiska hågkomster rörande den store arkitekten Eupa
linos och hans underbara skapelser. Hans ande känner tvärt
om en viss ostillad tortyr vid minnet av de ting och uppgifter,
för vilka han gått ur vägen och som nu ej längre äro möj
liga. Varför blev icke Sokrates en oförglömlig byggmästare?
Nästan med ringaktning bedömer han den odödlighet, varöver
han likvisst förfogar; en smula bitter erinrar han sig att han
tänkt och vetat tillräckligt om konstruktiva problem och kon
struktiv harmoni för att i murar, pelare och bågar kunna
konstruera en ljus och mäktig logik . . .
Dock vore icke filosofernas filosof densamme, om vilken
Platon berättat, därest han ej med en snart återvunnen ro
accepterade sitt öde; och besvikenheten svinner i ordkära
Emellertid är Valery först och sist poet
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
