Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Kring en ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tage Aurell.
Ett äventyr, som i de ungas ögon blev till intet. Ingen
Napoleon, och inga napoleonska generaler. Icke ens en
verkligt ung eller ny ministerpresident. «Femton hundra
tusen döda ha ej lämnat andra än subalterna platser lediga.
Den värld, som avlöste kriget, har icke förnyat underverken
från åren efter Revolutionen.»
Förresten begära vi inte underverk! utropar en talare på
en ungdomskongress. Men upptäcker ni, frågar han sina
åhörare, i våra stora banker eller i ministeriernas ämbets
lokaler unga chefer eller unga direktörer, som man kan
träffa dem i Amerika, i Europas nyare länder och till och
med i England? Upptäcker ni att unga män få göra sig
allvarligt gällande i parlament eller i regering? Nej. Och
varför? Därför att, skonade av kriget, de gamla herrarna
behållit rodret, därför att de unga män, som skulle efterträda
dem, stupade för deras försvar, därför att den ungdom, som
nådde mannaår vid krigets slut alltjämt förefaller oerfaren,
därför att vår folkmajoritet intill denna dag misstrott de
unga och deras nya principer.
Intill denna dag Många, de flesta svaren säga med
all önskvärd tydlighet ifrån, att våldet, om ej annat hjälper,
skall tvinga folkmajoriteten att ändra mening. Det är sant,
att en slik ton näppeligen är onormal i ungdomlig polemik.
Men det onormala är, att det kan tilläggas: En erfarenhet
ha i alla fall också vi. Från femton års ålder invigdes vi i
de militära konsternas hemligheter. Bajonettfäktning begripa
vi, mitraljöser likaså. Av redan gammal vana spetsa vi öro
nen vid ljudet av fanfarer, och en otålig marschlusta sitter
oss sen länge i benen.
Det är en otålighet, som i sin mån förklarar den ifråga
varande generationens vaknande ovilja även mot de från
kriget hemkomne, i färd med att indragas i «le procés contre
les vienx». Ungdomligt fordringsfullt och ungdomligt
orättvist ställas de till svars för sin trötthet, sitt accepter
ande av de gamla förhållandena, sin bristande håg för re
volt. Visserligen ha de betalat sin blodstribut (man har
understundom intrycket, att detta konstateras endast av kall
hövlighet) men sedan? Men nu? Tappert hade de tagit till
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
