Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom: Tal vid det nordiska studentmötet i Stockholm - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal vid det Nordiska Studentmötet i Stockholm.
gade jag dem efter huvudstaden i Rumänien eller Bulgarien
eller Serbien, och fick inte alltid riktiga svar.
Även våra stora tidningar trycka gärna fadda lovpris
ningar från personer som varit här och ha den enda på oss
mycket imponerande auktoriteten att vara utlänningar, lyck
liga över att se sig själva i tryck i nordiska tidningar, efter
som det knappast händer i deras egna. Engelsmannen har
ett ord av Burns om gåvan att se oss som andra se oss:
O wad some power the giftie gie us
To see oursels as others see us.
Långt före världskatastrofen skrev en fransk auktor efter
något års vistelse i Sverige en bok som jämte förklarliga
misstag innehöll livfulla skildringar och för oss främmande
och derför kanske nyttiga synpunkter. Boken ägde den säll
synta egenskapen att vara kvick. En liten storm bröt ut i
ett vattenglas. Hur kunde mannen skriva så om ett land,
där han åtnjutit så mycken välvilja? Låt mig vara uppriktig.
Jag blygdes. Be vi främlingar om betyg? Äro vi så ovissa
om vårt folkvett och vår odling, at vi icke tåla kritik?
Her i Sverige dateras en periodisk publikation från Grön
köping. Grönköping är ett ordnat och lyckligt samhälle
som har den kanske inte alldeles originella egenskapen att
infödingen, aldrig finner några fel hos sig själv och sin stad.
Låt oss inte spegla vår egen förträfflighet i varandra. Låt oss
inte efterapa de stora nationernas brist på självkritik. Låt oss
inte karrikera de stora nationerna genom att anlägga en
trångsynt nationalism inbördes mot varandra. Hur patrio
tiska vi än böra vara, så är dock vårt högsta mål icke att
vara danskar eller islänningar eller norrmän eller svenskar
eller finnar utan att vara människor och världsborgare. De
två: fosterlandsvännen och världsborgaren-idealisten höra
tillsammans. Viktor Rydberg skrev 1891 i ett minnesalbum
till Snoilskys femtioårsdag: «Utan stora ansträngningar av
ideal halt och utan sånger som främja mandom, offervillig
het, frihetskänsla, sanningskärlek och skönhetslängtan, är ett
folk i nöd, även när dess lador stå fulla, och bortvänt från
Gud, även när åhörarskarorna trängas i dess kyrkor.»
Vi här församlade tillhöra de jordens nationer vilka på
sina fanor teckna korset, symbolen av tapper offervillighet
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
