Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. R. Danielson-Kalmari: Finland av idag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. R. Danielson-Kalmari: Finland av idag.
språkiga avhandling på något mera känt språk? Den inne
håller enligt min tanke sådant som borde ha kommit jäm
väl till utländska fackmäns kännedom » Jag försökte hävda
min ståndpunkt med framhållande, att tillståndet i landet
bjöd oss rödja väg för vetenskaplig produktion även på fin
ska språket. Under det samtal, som utspann sig om saken,
underkände han visserligen icke min uppfattning, men han
tillade med sin välbekanta, halvt vresiga stämma: «Det säger
jag, gå icke för långt ni unga i användningen av finska språ
ket, man bör adressera sig också till en större läsekrets.»
Och vad han tänkte om det svenska språket och vår svensk
språkiga litteraturs betydelse för den finskspråkiga odlingen,
det fick Tavastländska studentavdelningen en gång vid en årsfest
besked om i en tydlig, ehuru tämligen oförtjänt läxa. Paavo
Cajander hade fått i uppdrag att föreslå en skål för Snell
man och Lönnrot. Därvid skulle självfallet tacksägelseord
riktas till finskhetens främsta representanter. Snellman var
närvarande, han hör på detta, reser sig så och klandrar ta
laren för att denne glömt Runeberg. Han betonade Rune
bergs betydelse för hela Finlands folk och betydelsen av den
odling, som här skapats på svenska språket. Jag var icke
själv tillstädes vid detta tillfälle, emedan jag då ännu icke
var student, men händelsen har relaterats för mig, förutom
av Paavo Cajander, även av andra dåtida avdelningsmedlem
mar. Dessa båda händelser låta oss ana, huru Snellman
skulle ha bedömt de krav på finska språkets användning
såsom enda undervisningsspråk vid universitetet, vilka den
finskspråkiga studentungdomen nu, med förbigående av sin
egen universitetsstyrelse, framfört till landets regering.
Emellertid få vi icke, jag upprepar det, bemöta denna
rörelse bland ungdomen med en överlägsen axelryckning.
Må vi i densamma se en yttring av fosterländskhet, ehuru en
visserligen missriktad. Vi må blott hoppas, att den tid snart
skall stunda, då den akademiska ungdomen i arbete och
gärning visar, att den verkligen är skickad att fullfölja sina
läders verk och att höja detta folks värde och anseende så
högt de nu ställt sin ledstjerna. Och må det tillika vara
denna ungdom förunnat att rentvå vårt folk från de fula
fläckar, vilka nu i så hög grad oroa varje fosterlandsvän,
som djupare skärskådar läget. J. R, Danielson-Kalmari.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
