Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - Sigurd Hoel: Knut Hamsun 70 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Hamsun 70 år.
gjort sterkest inntrykk og øvet størst rent psykisk innflytelse
av alle bøker i den norske litteratur.
Om hovedpersonen i «Sult» den unge mann som dér
er uten navn, men som vi siden møter igjen med små for
andringer som Johan Nagel i «Mysterier», løitnant Glahn i
«Pan», Johannes i «Victoria», vandreren i «Under Høststjær
nen» og «En Vandrer spiller med Sordin» om denne per
son har der vært skrevet så meget av så mange, at det må
ansees formålsløst å ta det op igjen altsammen.
Han er en romantiker, sier alle. Men av romantikere
er det så mange slags.
Det er lykkes dr. John Landquist i sin bok om Knut
Hamsun å fange inn en enkelt situasjon som viser hvad slags
romantiker Hamsuns helter: Johan Nagel ligger en solskinns
dag i skogen og stirrer op i himmelen. Mot altets velde og
herlighet förekommer menneskenes usle tilværelse ham så
liten og intetsigende, at han får lyst til å gjøre ende på den
for sitt vedkommende. Vil han nogensinne kunne gjøre al
vor av det? Ja, ved Gud i himmelen! Liggende der i
skogen svinger han sig op i den romantiske livsfølelses høieste
ekstase: «Flan vugged allerede om paa Himlens Hav og fisked
med Sølvangel og sang dertil. Og Baaden var af duftende
Træ, og Aarerne blinked som hvide Vinger; men Seilet det
var af lyseblaat Silketøi og var klippet i en Halvmaane .»
Til sammenligning gjengir Landquist et avsnitt fra en av
Tiecks romaner. Bokens helt, Franz Sternbald, ligger i sin
seng og ser på månen gjennem vinduet: «Han betraktade den
med längtansfulla ögon, han diktade på dess glänsande skiva
och i dess fläckar berg och skogar, underbara slott och för
trollade trädgårdar, fulla av sällsamma blommor och dof
tande träd; han tyckte sig se sjöar med skimrande svanor
och glidande skepp, en båt som bar honom och den
älskade, och omkring retande sjöjungfrur, som
blåste på musselskal och kastade vattenblom
mor in i farkosten. Ack! där! där uppe! ropade
han, är kanske all längtans, alla önskningars
hemort »
Landquist tilføier: «Sannerligen en typisk dröm av den
näriga romantiken! Full av begär slår han under sig allt
hans inbillning har att råda över: Kvinnor och slott och all
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
