- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Firtiende årgang. 1929 /
373

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Neander-Nilsson: Påve Pius XI:s utrikespolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅVE PIUS Xl:s UTRIKESPOLITIK
OCH DESS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Det fredsfördrag, som den 11 februari i år avslöts mellan
påven Pius XI och den italienska kronan, består av två
akter av ganska olika karaktär och innebörd en traktat
och ett konk orda t. Den första av dessa ordnar och till
rättalägger de missförhållanden, som framför allt ha sin
grund i den italienska ockupationen av Rom år 1870. Den
löser med andra ord «den romerska frågan» d. v. s. den
erkänner de jure påvemaktens territoriella oavhängighet inom
ett visst begränsat litet landområde, den s. k. «Vatikanstaden»
utan att dock närmare understryka, att denna oavhängighet
dock de facto aldrig har blivit antastad. Redan genom ga
rantilagen av 1871 ägde nämligen påven i det stora hela och
i realiteten samma territoriella och suveräna rättigheter vis-a
-vis Italien, som han nu genom traktaten har kommit i besitt
ning av. Hela den nya regleringen innebär sålunda i verklig
heten föga nytt. Det nya ligger nämligen i principen.
Garantilagen av 1871 ger sålunda uttryck för den meningen,
att statens ställning till Kyrkan var en inrikespolitisk italiensk
affär, som parlamentet kunde ordna efter eget gottfinnande.
Påvens vägran att betrakta denna lag som ett ömsesidigt
kontrakt förbluffade därför på det yttersta italienarna, som
egentligen ansågo sig ha varit nästan överdrivit generösa mot
en furste, vilken de dock när allt kommer till allt hade be
segrat med vapen i hand. Dock var denna vägran från
påvemaktens sida icke bara det enda förnuftiga utan också
fullständigt i överensstämmelse med de suveräna påvliga
principer, som förbjuda påven att ens på lika fot och från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:37:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1929/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free