Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Theoria. Tankar om hellensk natur och kultur - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theoria.
fyllt av påminnelser om gudarne och deras dyrkan. Aristo
phanes känner ock andakt inför staden, ej blott naturen.
Det leder över till andakten inför staten och dess institu
tioner, t. ex. i Perikles’ liktal (Thuk. 2, 35 o. ff.) över de i det
stora krigets början fallne. Vi se här staten handlande, le
vande, liksom på scenen. Andakten har frigjort sig från det
positivt religiösa, liksom utsikten från Parthenon över Salamis.
Så förstår man bättre övergången och sambandet mellan
theoria och religion och tanke. Skådande och reli
gion torde ha hört samman i minoisk tid, i de små kult
kapellen med alla deras symboler och kultföremål, i kult
drama och skådespel. Mot allt detta står hellenernas religion,
till en början ej lätt att skilja ut, men synlig i senare historia,
i «homerisk» religion, grekiska tempel, Apollon-religionen i
Delphi o. s. v. Men mycket lever kvar, gudar, namn, kulter
och kultplatser; mer lever kvar, än vi ana. Mysterier ha
från uråldrig tid levat kvar som undervegetation till «home
risk» religion. Mest kända äro de i Eleusis, i Demeter
religionen, där skådandet, kultdramat i konstgjord belysning,
snart blir det förnämsta, det avgörande för det kommande
livet, besjunget av folkets store diktare, i den homeriska
Demeter-hymnen, av Pindaros, Sophokles, t. o. m. Aristo
phanes. Undervegetationen se vi ock t. ex. i de mysterier,
som bonden Dikaiopolis i Aristophanes’ Acharnes firar, sedan
han slutit separatfred med Sparta, ute i fria luften vid
Acharnai. Till dylikt anslöto sig de dionysiska och or
fiska rörelserna, när de snabbt vunno terräng, såsom i
Ättika.
Mot detta står den homeriska religionen, som är
blott obetydligt berörd av Dionysos (Andromache jämföres
11, 22,460 med en rasande, en «manad»; D. och hans musik
namnes någon gång). Det hela är rationalistiskt och klart:
tanken på livet efter döden spelar en liten roll, och de döda
äro maktlösa, utan inflytande på konungars och riddares liv.
Men skådandet har sin nyktra roll också i denna religion;
i o ff er sce n er n a med deras konsekventa, nästan matema-
Skådandet går över från det yttre till det inre.
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
