Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Den unga dikten i Sverige - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soll37st, stjärnlyst i rymdens
eviga vår.
Sven Stolpe.
En dödlig är jag i en dödlig värld.
Jag går i ångest över livets under
och lyssnar hittert trött vid stjärnors färd
till rytmen av mitt korta livs sekunder.
Någon gud existerar icke i denna världsbild, som dock
ännu icke fått sin logiska utformning. Man kan emellertid
ta fasta på att denna starka känsla av alltings förgänglighet
ger nuet ett ökat värde. Just därför att vår strävan är få
fäng och vår lycka snart skall dö, gäller det att suga musten
ur ögonblicket, att efter bästa förmåga omforma den aktu
ella verkligheten till en värdig existens. Skalden lyssnar till
vattenfallets sång:
Du var död och mot döden går du.
Men nu sjunger du, nu lever du, nu, nu.
Vilket är det innehåll skalden vill gjuta in i sin korta
livsdag? På den frågan ges icke något klart svar i den första
samlingen. I den andra Eldens rike, som då detta skrives
ännu icke publicerats, äro intentionerna klarare, programmet
mera utformat.
Eldens rike är även så till vida avgjort tidstypisk, att
den har en starkt betonad metafysisk karaktär. För de unga
generationerna ha de stora livsproblemen åter blivit aktuell,
man vägrar stanna vid dyrkan av ögonblickets lycka eller av
skönheten och strävar tillbaka till de stora eviga frågeställ
ningarna för att ännu en gång revidera de gängse systemen
och skapa en ny teoretisk bas för livsföringen. Här skall
något sägas om denna livssyns allmänna karaktär och prak
tiska konsekvenser.
Ett genomgående tema hos Arvidson är hans känsla av
att vara dödsmärkt, tillhöra det förgängligas värld. Något
evighetshopp på religiös grund hyser han icke, den enda
verklighet han kan hoppas något av är denna jordiska.
Vigd av döden jag går
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
