Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Den unga dikten i Sverige - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga dikten i Sverige.
«Allvar, målmedvetenhet, kampvilja och mänsklig gemen
skap» se där vad Stellan Arvidson finner hos en av sina
skaldebröder. Man må säga vad man vill om dessa dygders
förekomst i den unga dikten, säkert är att de i regel saknas
den generations diktning som Böök behandlat i sin «Besa
ring svenska parnassen», de s. k. tiotalisterna i svensk litte
ratur. Anders Österling har i denna uppsats valts som re
presentant för hela denna period, därför att han otvivelaktigt
är en diktare av verklig rang. Det hade annars varit en
lättare uppgift att teckna den nya diktens drag i kontrast
mot den lyrik som bär Ossian-Nilssons, Ekelunds, Bo Berg
mans, Vetterlunds eller Ullmans namn. Vad hela denna
produktion är oss främmande! Att Gustaf Ullman överhu
vud på allvar kan räknas som diktare, eller att Fredrik
Vetterlunds böcker kunnat väcka någon som helst entusiasm,
är oss helt enkelt obegripligt. Den förres intellektuella
omognad och sällsamma naivitet står oss lika fjärran som
den senares obegripliga brist på tekniskt herravälde. Båda
äro halländska diktare är det icke Sveriges fattigaste
landskap?
Som en röst ur det förgångna träffar oss också Bo Berg
mans hårda pessimism, om vi också med tacksamhet iakt
tagit denne utomordentlige författares försök till självförnyelse
under de senare åren. Och är icke Ossian-Nilssons poe
tiska extas och professionella bravurnummer just vad vi
frukta mest? Nej, längst borta från våra marker skymta vi
ändå Vilhelm Ekelunds ensamma gestalt. Mager är den kost
som tillhandahålles av denne pretiöse och högfärdige ensit
tare, som av utevärlden icke tycks förnimma någonting annat
Jag vill möta livets makter
vapenlös.
Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
