Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Neander-Nilsson: Italien vid Brenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. Neander-Nilsson.
floderna Inns och Elschs (Adige’s) källområden, men föröv
rigt ligger passet mitt inne i tyskt land och torde heller icke
ur strategisk synpunkt vara särdeles fördelaktigt som gräns
i varje fall inte på långa vägar när så gott som «Salurner
Klause», det trånga pass, som utgör gränsen mellan Trentino
och Alto Adige och som därtill betecknar den ungefärliga
språkgränsen. När renässansdiktarna sjöngo om ett «Italien
från Sicilien till Alperna», finns det heller ingen anledning
att tro, att det med denna alpgräns menade någonting så
prosaiskt som en vattendelare. Och när Mazzini i sin
revolutionärt-nationalistiska kampglädje i mitten av förra år
hundradet lancerade slagordet: «Italia libera fino al Bren
nero» _ har han säkerligen gjort det i medvetenheten om
att ett slagord måste vara ganska grovt tillyxat för att kunna
göra riktig verkan. Mazzinis paroll delade emellertid slagor
dens vanliga öde att fullständigt försjunka i glömska ända
tills det under årtiondet närmast före kriget åter väcktes till
liv av en frenetisk italiensk publicist, Ettore Tolemei, som
till fäderneslandets ära tog Brennergränsen på entreprenad
och med en mycket djärv och skickligt gjord historieförfalsk
ning försökte bevisa, att Alto Adige Sydtyrolen var gam
malt italienskt land och först under de allra sista århun
dradena hade blivit utsatt för en ytlig germanisering. Det
fanns dock tydligen inte så många, som på den tiden togo
Tolemei på allvar, och det var sålunda först efter den fas
cistiska revolutionen, som man skulle komma att få märka,
vilken farlig karl han egentligen var.
Efter vapenstilleståndet besatte italienarna Tyrolen ända
upp till Brenner, men det framhäves starkt även från
tysk sida att de uppförde sig ytterst juste och betraktade
det som självfallet, att ockupationen endast var av övergående
art. Märkligt bör det ju förövrigt vara att höra, att en stor
del av den italienska officerskåren på det kraftigaste satte sig
emot den slutgiltiga annekteringen.
Freden bragte emellertid Italien så många besvikelser
på alla möjliga håll: Inga kolonier, ingen adriatisk expan
sion och ruttna och dåliga affärer! Ty r o len hade man
emellertid! Och det var då den italienske utrikesministern
lyckades övertala Wilson, att Italien skulle få Brennergränsen
i det att han listigt nog blott omnämnde den fatala vatten-
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
