- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Enogfirtiende årgang. 1930 /
467

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Klackenberg: Fröding och kvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fröding och kvinnan.
«Jag tänkte: Du är rik i att älska och svärma,
att fostra och värma,
Som jordisk kan hon ej fylla några krav. Därför måste
hennes rikedom trampas och skändas. Så talar den splitt
rade människan. Så talar den, som aldrig lyckats i en
kvinna få tillfredsställelse både för sin sinnliga kärlek och
sina ömhetsbehov. I brev till Heidenstam skriver han 1895:
«Ock i könshänseende är jag omoralisk därför att jag som av
naturen är finkänslig och har höga krav på kärlekens rike
dom och fylle, av den direkta könsmagnetismen låtit mig
dragas ned i det grova och torrt mekaniska.» Symboliskt
nog måste hon bli sköka, ty för Fröding tar ju som ovan
nämnts sinnligheten (som rent mekanisk akt utan förnyelse
värde) denna Sinnligheten kan ju aldrig tillfreds
ställas av ett infantilt ideal. Men andra känslor smyga sig
också in: sorgen över att det bästa, diktaren tyckte han
ägde inom sig, aldrig fick uttryck i livet. Det kan kännas,
som om något gingo under, ett värde, man felaktigt byggt
på. Ty på sina drömmar kan ingen leva.
«För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen,
vid morgonen försvunnen,
Så har jag med hjälp av några dikter fått fram den ena
sidan i Frödings kvinnosymbolik.
Den andra är symbolen för den rena sinnligheten, oftast
glädjeflickan. Hon dyker fram i «Flickan i ögat». Hon ger
ingen ömhet eller rättare icke tillräcklig ömhet:
«Men glädjeflickan smektes
med yrkesmässig kyla
och kunde icke skyla,
hur litet hon bevektes.
Var välsignad du som ej gav tröst
som en nåd från ovan
från en syndig, fattig flickas bröst.»
men som kärleksgåvan
jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.»
all skönhet, all kärlek, allt ljus i din själ.»
467

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 24 22:49:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1930/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free