Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Reiss-Andersen: Don Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DON JUAN
Når Don Juan, den store lykkestormer,
en dag er gammel, setter han sig ned
med ryggen til det farende og former
i kolde tanker på en form for fred.
Nu ligner stormen i ham nattesusen.
En tanke åpner sig mot tomme fall.
Han tenker: Var jeg kanskje blind i rusen,
dens klare hete hørte til mitt kall?
Å, Don Juan, du vet det jo, forakten
har hinket efter dig på hver en vei,
forakt fra dem som fattig satt med makten
og hadde alt og ingenting mot dig!
Ja, de har hånlig spurt dig, disse svake
som bygget sig av eiendom et bur,
hvor de var løver, spurt; Hvad blir tilbake
når han har stormet mot sin siste mur?
Hvad har en storm igjen når den er stilnel?
Jo, stolte dyr, da frigjort for sig selv
den rådet rummet, blev det gjennemildnet,
dens store havblikk av et stråleveld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
