Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Det hemliga Sällskapet Marianne i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de yttersta ansträngningar af mod, uthållighet och sjelfuppoffring.
Denna resning i Ångers är den enda akt, i hvilken Marianne
hittills öppet framträdt, och vi måste just derföre omständligare
uppehålla oss dervid, for att kunna bilda oss ett nöjaktigt omdöme«
Då staden Nantes här ofvan nämndes bland de städer, der
undersökningar hafva ådagalagt sammansvärjningens tillvaro, så
skedde detta endast derföre, att det var betecknande att till och
med vesterns hufvudstad, som förbinder Bretagne med Vendée, var
angripen af socialismen. Dock företer sig här detta
proletariatparti icke allenast i en ojemförligt ringa minoritet, utan till och med
af föga betydenhet i bredd med denna stads handels- och
folk-karakter. Vidare förtjenar denna företeelse synnerligen derföre att
omnämnas, emedan Marianne synes hafva från Ångers gjort ett
stort hopp öfver till Nantes, då i de deremellan liggande orterna
ingenting försports af dess tillvaro; men hufvudhärden för
sammansvärjningen har befunnits vara landet emellan Tours, der likaledes
undersökningar förefallit, och Ångers. Så dömde
Korrektions-tribu-nalet i Chinon, liktidigt med Oktober-assiserna i Ångers år 1855,
fem personer uti köpingarna Candes och Chouzé-sur-Loire, för
delaktighet i sällskapet Marianne, till fem, två och ett års fängelse.
Endast den kompakta arbetare-befolkningen i trakten kring Ångers
gaf sammansvärjningen tillfälle att vidga sig och att öfvergå till
handling.
En viss Sécrétain hade bland dessa arbetare öfvertagit rolen
af politisk organisatör. Domrarne tyckte sig i honom finna ett
slags vältalare, som sökte prunka med sententiösa fraser, men som
ej torde haft nog energi för att genomföra sin rol. Men denne
man har likväl under hela processen fast och orubbligt förklarat,
att han uppoffrat sig för folkets väl, och att han utan afsaknad
var redo att falla ett offer för sin hängifvenhet. Han lät kalla sig
sergeant, af orsak, såsom han sjelf uppgaf, att han förr såsom
militär hade innehaft denna grad. Hans förste adjutant hette
Atti-bert, den egentliga miiitäriska chefen; denne var beslutsam, häftig
och oförsonlig, en verklig handlingens man, ehuru Sécrétain
tycktes vara den verklige ledaren. Vid förhören nekade denne senare
till all delaktighet i Marianne; om denna sammansväijning
verkligen existerade, sade han, så hade den längesedan förlorat sitt
värde; ty så snart som vederbörande kommit underfund med dess
hemligheter, kunde den ej mer ega något inflytande. Emellertid
bekände en anklagad arbetare vid namn Gaté, att han redan före
19 års ålder blifvit af Sécrétain och Attibert upptagen i sällskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
