Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Det hemliga Sällskapet Marianne i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smäda Frankrike, hvars arméer i denna stund långt bort i
österlandet kämpade för civilisationens sak.” Detsamma vederfors ock
Attibert, då han yttrade: ”Vi drogo mot Ångers, alldeles såsom ni
har gått löst på Sébastopol.” Pasquier och Bazile förklarade, att
de väl velat störta den regering, som höll landet i hungrande
tillstånd; men några plundrare voro de alldeles icke. Pasquier
beskyllde arbetaren Gazeau; som skulle sitta på de anklagades bänk,
men som derefter, sedan anklagelsen mot honom blifvit kasserad,
förhördes såsom vittne, att han varit köpt af polisen. Ordföranden
afvisade med förakt denna beskyllning.
Ganska betecknande för båda partiernas åsigter, syften och
sinnesstämning var offentliga åklagarens slutpåstående, hvarutur vi
derföre meddela följande:
”Alltför ofta hafva vi sett samhället och styrelsen anfallas af
uppror {révolte); men, antingen det nu undertrycktes eller
triumferade, såg man det, i brist på verkliga bevekelsegrunder för sitt
förfarande, åtminstone åberopa sig på det offentliga intresset; en i
alla händelser bedräglig förevändning, hvarmed den sjelfviska
äregirigheten smyckar sig, och som visserligen icke inför lagen
minskar förbrytelsen, men som ändå gör den mindre förhatlig inför
allmänheten. Men då staden Angers’ innevånare den 27 Augusti
uppvaknade, utan sin vetskap räddade från en skara af banditer,
och man gjorde sig underrättad om de angripandes planer, så
erfor man med förfärelse, att deras syftemål endast varit plundring.
I dag känna sig de upproriska krossade under den allmänna
förbittringens tyngd; de ana vårt utslag, och de skulle gerna vilja
adla det straff som skall träffa dem. Fåfängt hopp! de skola ej
lyckas bedraga den allmänna opinionen; ingen menniska skall anse
dem för politiska partigängare.”
”Sannerligen, de kunna ej engång såsom förevändning åberopa
frågan om arbetslönernas förhöjning. Det är just arbetaren som är
bäst betald, hvars arbete är mest betryggadt och hvilken mest är
omhuldad af omsorg och deltagande, ja, som tillhör ett lönande
näringsfång, hvilket ännu är i besittning af åtskilliga privilegier, såsom
qvarlefvor af de gamla korporationerna. Här är icke heller fråga
om lifsmedlens dyrhet; i våra rika, barmhertiga nejder finner
eländet alltid understöd. Dessa menniskor, som här stå inför eder,
egde möjligheten att genom sitt arbete uppnå ett välstånd, hvarpå
det i Trelazé gifves talrika exempel. Ropet om lifsmedlens dyrhet
är ett påfund från fängelserna; och för öfrigt bidraga ju alla
omständigheter, såsom de anklagades sätt att gå till väga, den timma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
