Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Naturbetraktelse. Efter Julius Thomsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kelt afteckna sig i aftonrodnadens orangefärgade skimmer, och vid
österns horizont uppgår månen kall och lugn öfver isens
oöfver-skådliga yta, under det stjernorna på den klara, djupa himlen
tända sina tindrande ljus. Det är så tyst och allvarligt i naturen,
då den korta vinterdagen viker för den långa nattens inbrott.
Den verksamhet, som af sommarsolens ljus och värme
framkallades i den organiska verlden, har af vinterkölden blifvit
hämmad; skogens lummiga löfprydnad och ängens Mska grönska äro
längesedan förvissnade; och endast den, som insamlat och skördat
hvad sommaren frambringat, förmår uthärda den nordiska vintern.
Till och med det lif, som ännu oförmärkt rörer sig i den
organiska verlden, är en verkan af sommarsolens ljus och värma, under
hvilkas inflytande plantan bildade de ämnen, som göra det möjligt
för menniskan och djuret att motstå vinterns kyla; ty från solens
strålar är det ock, som oljan hemtat sitt ljus och veden sin
värma; ja till och med vår kropps krafter och värman i vårt blod
äro mäktiga verkningar af sommarsolen och härröra från de
näringsämnen, till hvilkas bildande plantan hemtat sin kraft från
solen, som är det organiska lifVets allmänna källa. Just derföre
är det om vintern så öde och tomt i naturen; ty plantan hvilar,
och med den hela den organiska verlden.
Men när sedan våren kommer, när snön smälter bort och
jorden betäckes af en yppig växtlighets grönska, då sorlar åter
bäcken i skogen, luften genljuder åter af foglarnas sång, och den
muntra fisken tecknar åter sina kretsformiga vågor på den blåa,
spegelklara sjön. Då inse vi fullkomligt, att solen är lifvets källa;
ty vi se dag efter dag och timma efter timma huru naturen
utvecklar sig under solstrålarnas mäktiga inflytelse. Men hvem
tänker väl då derpå, att samma kraft, som väcker lifvet i den
organiska naturen, tillika framkallar den omhvälfhing, som hotar alla
högre organiska skapelser med undergång.
Hur ojemnt sprider ej solen sina strålar öfver jordens yta,
och förorsakar just derigenom elementernas strid, som är lifvet i
den oorganiska verlden. Om alla delar af jordytan mottogo lika
mycken värma, om ljus och värme i lika mått tillströmmade
jorden från hvarje del af hela himlahvalfvet, och icke, såsom nu
sker, från en enda särskild punkt i verldsrymden, nemligen från
vårt planetsystems väldiga sol, så skulle omvexlingen af dag och
natt, af sommar och vinter upphöra på jorden; och vinden skulle
hämma sin flygt och ingen våg mer krusa hafvets yta; ty hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
