Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Naturbetraktelse. Efter Julius Thomsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare; betydliga landsträckor bildas under tidernas lopp der,
hvar-est fordom en sådan flod mynnade i bafvet, och det just af de
beståndsdelar, som den medtagit från den intill hela dess lopp
angränsande mark, och hvilka den genom sin raska fart hållit i
fortfarande rörelse inom sin stora vattenmassa; och likväl är den p&
detta sätt afsatta jorden blott en obetydlighet i jemförelse med de
jordmassor, som floden ohämmadt förer ut i sjelfva bafvet och
af-lemnar på dess botten.
Men huru betydliga än de massor äro, som af floderna sålunda
vältas i hafvet, så utgöra de likväl blott en oändligt liten del r
jemförelse med det fasta landets storlek; ty allt hvad samtliga
floder i verlden undandraga dess kontinenter och som de under en
hel mansålder föra till hafvet, kan blott påfylla dess botten till en
tums tjocklek.
De verkningar, hvilka hafvets vågor utöfva på dess kuster,
äro visserligen betydligare, men deröfver kan icke, såsom vid
regnvattnet, någon beräkning uppgöras; ty då å ena sidan bafvet på
många ställen med stormsteg rasar fram öfver fasta landet och
Inskär stora bugter uti den värnlösa stranden, så afsätter det
der-emot på andra ställen, der dess rörelse är mindre häftig, en del
af de ämnen, som det frånryckt landet och som endast genom den
föregående starkare rörelsen hindrades från att nedsjunka till
hafs-bottnen.
Om ock de verkningar, som hafvet dels i form af våg, dela
af regn- och snövatten utöfvar på fasta landet, äro ringa i
jemförelse med detta senares hela massa, då nemligen dessa verkningar
mätas efter korta tidrymder, så blifva de dook ganska betydliga
för sådana tidrymder, som jordens utvecklingshistoria lärer oss
känna. Under loppet af tvåtusen år vandrar verldshafvets hela
vattenmassa såsom regn eller snö öfver fasta landet, och sålunda
har redan inom den af historien antagna tiden för jordens
hittillsvarande existens en vattenmassa, tre gånger så stor som den alla
baf tillsammans omfatta, genom floderna vandrat hän till hafvet.
Hvem skulle väl vilja tvifla på, att en sådan procedur förmådde
på jorden lemna efter sig märkliga spår? Och så länge solen
fortfar att sända ljus och värma till jorden, så länge dess strålar äro
i stånd att fortfarande störa jemvigten i luft och haf, så länge
skall också det fasta landet långsamt aftåga till hafvet, som
slutligen skall fullkomligt i sig upptaga detsamma.
Men solens värme är ej den enda kraft, som verkar på
jordens yta; det fasta land, på hvilket vi bygga oeh bo, utgör endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
