Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Smärre uppsatser - Overweg, Adolf - Raglan, Fitzroy James Henry Somerset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fysikaliska förhållandena. Härmed vare nn huru som helst, så
mycket är dock säkert, att kännedomen om Afrika genom hans tidiga
död lidit en stor förlust. — D:r 0:gs bredd-bestämningar liafva I
det hela befunnits vara pålitliga; till och med hans längd-bestämning
af Belarigo, hufvudön i Tsad, håller professor Encke i allmänhet
för riktig, och den överensstämmer äfVen med andra uppgifter.*
Ra*i»o. Lord Fitzroy James Henry Somerset Raglan,
engelska armeens öfverbefälhafvare i orientaliska kriget, var född den
30 September 1788. Vid knappast 16 års ålder ingick han, den
9 Juni 1804, såsom kornett vid 4:de lätta dragonregementet och
blef genom köp redan följande året löjtnant och sedan han en
kort tid varit attacherad vid beskickningen i Konstantinopel, äfven
kapten 1808. Denne unge krigares militäriska historia blef från
denna tid nästan identisk med hela den britiska härens i de
ärofulla peninsularstriderna under Wellington, som trodde sig hos
honom hafva upptäckt ovanliga strategiska anlag och redan 1809
ställde honom i sin omedelbara omgifning såsom chef för sitt
krigs-kansli (Military Sewetcury), hvilken befattning han bibehöll ända
till krigets slut. Emellertid utmärkte sig lord Fitzroy Somerset,
såsom han då hette, ej allenast i öfverfältherrens kabinett, utan
ock genom lysande tapperhet på slagfältet, och uti den långa
serien af de stora bataljerna vid Roleja, Vimeira, Busaco, Talavera,
Vittoria, Salamanca, Nivelle, Orthez och Toulouse nämnes hans
namn alltjemt med ära. Vid stormningen af Badajoz var han den
förste, som besteg bresehen och mottog den franska
kommendantens väija. Ar 1811 avancerade han till major, 1812 tUl
öfverst-löjtnant och, efter slaget vid Waterloo 1815, hvarvid han förlorade
högra armen, till öfverste. Derpå gick han med Wellington till
Paris, och åtföljde honom äfven sedan på hans beskickningsresor
till Wien, Verona och Petersburg. Emellertid valdes han till
ledamot af Underhuset, blef 1818 anställd såsom sekreterare vid
gene-ralfälttygs-embetet, hvarifrån han sedan befordrades till sekreterare
hos öfverbefälhafvaren för engelska hären, lord Hill. Samma
befattning innehade han ännu, då 1842 hans fordne fältherre,
Wellington, ånyo mottog öfverbefälet öfver armeen. Under hela denna
tid utöfvade han ett afgjordt inflytande på den engelska
krigs-förvaltningen, för hvars såväl företräden som brister han är lika
ansvarig. Derunder hade han avancerat 1825 till generalmajor,
1830 till chef för 53:dje infanteriregementet, 1838 till
generallöjtnant samt slutligen, efter Wellingtons död, till generalfäHtygmä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
