Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Biografier och karakteristiker - Ludvig Holberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år blef upplöst (1720), och han erhöll den honom mera passande
och lönande professionen i vältalighet. Nu tog hans
embetsmanna-bana en vändning, som, tillika med inkomsterna af hans skrifter,
ej allenast höjde honom öfver alla ekonomiska bekymmer, utan
äf-ven i hastig följd formligen öfverhöljde honom med guld och
he-dersposter.
Från denna tid sammanhänger hans lefnadsbeskrifning nära
med historien om hans litterära verksamhet. Ar 1719 utkom hans
”Peder Paars” och derpå kort efter hvarann satirerna och största
delen af hans lustspel. Dessa såväl som hans vetenskapliga arbeten
utbredde hans rykte så mycket utom hans fäderneslands gränser,
att han, vid sin nya resa (1725), genom Holland, till Frankrike,
till och med kunde tänka på att uppföra några af sina mest
omtyckta, af honom sjelf öfyersatta, komedier på pariser-scenen.
Denna plan misslyckades naturligtvis; men annars var denna gång
hans vistande i Paris, hvarest han på vänskaplig fot umgicks
med de största vetenskapsmän, lika angenämt som fruktbringande.
Sedan han återkommit till Köpenhamn (på nyåret 1726), egnade
han sig med förnyad ifver åt sina litterära sysselsättningar, men
hufvudsakligen endast på det vetenskapliga området; emedan,
sedan den bigotte Christian VI:s tillträde till regeringen (1730—46),
hvilken, under presterligt inflytande, med största onåd ansåg och
behandlade scenen, det icke fanns någon gynnsam jordmån för hans
poetiska talang. Vid Fredrik V:s thronbestigning, ändrades detta
åter helt och hållet, och isynnerhet gladde sig Holberg i hög grad
åt sin monarks gunst, hvilken 1747, på hans egen begäran och
emot det löfte att han skulle skänka hela sin betydliga
förmögenhet till Soröe akademi, upphöjde honom till friherre. Hans
samtida funno sig derigenom skymfade till den grad, att, såsom han
sjelf klagar, hans skrifter efter denna tid på långt när ej rönte
samma bifall som förr. Dertill bidrogo förmodligen äfven de många
ogynnsamma rykten, som under Holbergs senaste år voro i
omlopp om hans lefnadssätt, och hvilka skildrade honom som en
kinkig, tråkig, högmodig och fåfäng menniska.
Huru mycket elier litet, som häraf är sant, kan man nu
svårligen afgöra. ”Det är ej allenast tänkbart,” som Holbergs
nyaste biograf säger, ”att ynglingen och mannen, hvilken
förekommer såsom genomhederlig, verldserfaren och duglig, som en
fiende till alla fördomar, allt hyckleri och all tom prakt, såsom
obekymrad om mängdens beröm eller tadel, frimodig till det
yttersta, och likväl ej utan en vis försigtighet, till följe af sina mång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
