Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Biografier och karakteristiker - Lord Palmerston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 9 Juli 1833 gjorde Palmerston huset bekant med
hemligheterna i Wiener-fördraget, i det han yttrade: ”Det gifver engel-
ska regeringen rättighet att hysa och uttala en mening angående
hvarje kränkning af detta fördrag. Medundertecknarne deraf hade
rättighet att begära, att polska författningen icke kränktes, och
detta är en mening, som jag icke har förtegat för ryska
regeringen. Jag meddelade henne denna mening redan förut och ännu
en gång efter Warschaus fall. Ryska regeringen var likväl af
annan åsigt öfver denna fråga (took a different view of the question)”
Palmerston gjorde alltid det mest liberala bruk af denna genom
Wiener-fördraget åt honom garanterade rättighet att icke blott hysa,
utan ock uttala egna åsigter. Han har uteslutande varit sina
meningars och derigenom också alltid den nuvarande epgelska
”parlamentarismens” hjelte. Englands politik är en meningspolitik. I
en ”menings”-politik är det endast den öfverlägsna personligheten,
den vidsträcktare blicken, det djupare vetandet (hemligt förstånd),
den svartare förbrytelsen, som afgör segern.
Den 20 April 1836 tröstade han huset vid dess smärta öfver
Polens fall med dessa ord: Kejsaren af Ryssland är ur stånd att
verkligen utrota så många millioner menniskor, som de särskildta
delarne af Polen innehålla. Ett anbud att understödja de polska
flyktingarne afvisade han med följande ord: ”Att på sådant sätt
understödja de olyckliga individerna, öfver en sstämmer icke med min
pligt, men det är mig likväl särdeles påkostande att emotstå denna
anmaning” (Underhuset d. 25 Mars 1834). Men kostnaderna för
Polens fall bestridde han ädelmodigt till stor del ur engelska fickor,
såsom en liten engelsk bok (”Palmerston and Russia”, sid. 14 o.
följ.) visar.
Österrike skickade en befullmäktigad till Paris till Polens
förmån. Frankrike förklarade sig redo, om England slöt sig till
förbundet. Palmerston afböjde det med följande slutord: ”Tiden är
ännu icke inne att med framgång försvara en sådan plan mot en
herrskares vilja, hvars rättigheter äro obestridliga.” Ännu icke —
mot obestridliga rättigheter!
Häftigast och grundligast angrep honom Anstey för hans
polska politik d. 23 Febr. 1848 och. sedermera flera gånger.
Palmerston skickade honom icke till Towern, men såsom regeringens
ombud till Hongkong i China med 12,000 P. St. årligen.
Long-worth (”Ett år i Cirkassien”), hans andra farligaste motståndare,
erhöll en guldspäckad mission till Monastir. Hans bittraste irländska
fiende, Krogh, blef öfverdomare med 4000 P. St. Han ”smörjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
