- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1858 /
279

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Samtids-porträtter - Prescott, William Hickling - Rauch, Christian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sta banden utkommo i November 1855; och i Carl V:s Klosterlif,
gom utgör ett slutord till en ny upplaga af Robertsons Carl V, är
den af äldre historieskrivare med mångahanda romantiska tillsat*
ser utstyrda slutepisoden af den mäktiga kejsarens lif efter
samtida och autentika källor framställd i sitt rätta ljus. Dessutom
har P. äfven utgifvit en liten volym blandade skrifter, försök och
recensioner.

Rtmeii, Preussens Phidias, dog i Dresden d. 3 Dec. 1857
och hvilar på kyrkogården vid Oranienburger-porten uti Berlin.
Christian Rauch var född d. 2 Jan. 1777 och skulle alltså, om han
lef-vat en månad till, hafva uppnått sitt 81:sta år. Han hade kommit
till Dresden full af mod och förhoppning att blifva fullkomligt
återställd från sin sjukdom (ett stenlidande): ingenting oroade honom
annat än tidsförlusten; och han gladde sig åt nyheten, att det stora
carrariska marmorblock ankommit, af hvilket han skulle skapa sin
Moses-grupp. Moses ligger på knä på berget, ber till Jehovah om
seger för sitt folk och gör ett löfte, att så länge hålla händerna i
höjden, till dess segern är afgjord; och si! då krafterna ej längre
stå den gamle bi, då hans armar vilja sjunka, då komma tvänne
englar och stödja honom, till dess pröfningens och löftets timma är
förbi. — Man prisar detta sista verk af Rauch såsom hans mest
betydelsefulla; dess utförande i marmor har nu blifvit öfverlåtet åt
hans läijungar. En egen ödets skickelse var det, att, liksom
gips-afgjutningarne i det Meng’ska muséet i Dresden åt Rauch i
yng-linga-åren gåfvo de första storartade konstnärs-intrycken, det
äfven var de i samma kabinett efter en ny anordning uppställda
konstskatterna, som beredde honom den sista konstnjutningen.
För icke länge sedan såg man ännu den höga ståtliga gubben
med de långa silfverlockarne — sedan Göthe har i den tyska
konstnärsverlden ingen skönare man funnits, — i gallerierna
framför fordna och nyare tiders mästerstycken, omgifven af en skara
konstnärer, hvilka häpnade öfver den friskhet och varma hänförelse,
de funno hos den gamla mästaren, som uppfyllt hela Tyskland med
sina verk. Förnämligast har han likväl arbetat för den preussiska
staten, hvars krigiska hjeltar han huggit i marmor och gjutit i brons.
Det förnämsta nationella uppdraget, att framställa Schiller och
Göthe som två förbrödrade apostlar, vägrade han blott derföre att
utföra, emedan, enligt hans uppfattning, gruppen nödvändigt
fordrade en idealisk beklädnad; men konung Ludvig yrkade på
bibehållandet af tidskostymen och gjorde detta till ett vilkor. Öfvergån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1858/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free