Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 2. Leo XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter, hemtade ur autentiska källor, icke blott gjort tron stora
tjenster, utan äfven hänryckt och förvånat Europa. Hans namn
uttalar jag icke (retineo in pectore).” I Rom trodde man, att den
engelska historieskrifvaren Ihr Lingard härmed åsyftades. Äfven
i denne mans biografi yttras samma förmodan; men enligt kardinal
Wiseman var det abboten La Mennais, som påfven tänkte på.
Nutidens Tertullianus stod då på höjden af sitt rykte såsom katolsk
skriftställare. Hans lysande Iraité sur Vindifference en matière de
reUgion och hans ännu lärdare Doctrine de Véglise sur Vinstitution
des évêques hade förvärfvat honom beundrare och lärjungar.
Kardinal Wiseman lärde på denna tid känna honom i Rom och säger
om honom följande: Huru La Mennais så mäktigt kunde inverka
på andra, är svårt att säga. Hans yttre var nästan uselt [-(contemptible]);-] {+(con-
temptible]);+} han var liten, klen, utan allt kroppsligt behag, utan
adel i sina drag, utan någon herrskareblick. Hans tunga tycktes
vara det organ, som utan biträde gaf ett märkvärdigt uttryck åt
klara, djupa och starka tankar. Jag har ofta på olika tider haft
långa samtal med honom, och han var alltid densamme. Med
hängande hufvud och med hopknäppta eller vårdslöst i hvarandra
lagda händer utgjöt han, såsom svar på en fråga, en ström af
tankar, som rörde sig af sig sjelf så spegelklart som en bäck i en
.sommaräng. Han bemäktigade sig genast hela föremålet, upplöste
det i sina underafdelningar, hvilka han ordnade lika symmetriskt
som en Flechier eller Massillon, framtog derefter den ena efter den
Andra, utvecklade dem och drog sina slutsatser. Han uttalade allt
entonigt, men stilla; och hans föredrag var så oafbrutet och
flytande, så fint och elegant, att man, om man tillslöt ögonen, lätt
kunde tro, att man hörde något utmärkt och med sorgfällighet
ut-arbetadt verk föreläsas. Hans förklaringar voro lyckligt valda och
målande bilder. Jag erinrar mig, att han en gång i glödande
färger skildrade kyrkans framtid. Han stödde sig dervid på bibelns
profetior och deras uppfyllelse i verldshistorien. Då till och med
på Constantins tid det förkunnade icke hade fullständigt gått i
fullbordan, drog han deraf den slutsatsen, att för kyrkan förestod en
ännu mer lysande period, än hittills någonsin funnits. ”Denna
period”, menade han, ”kunde icke vara långt borta.” — ”Och huru
tror, eller huru ser ni denna underbara omhvälfning i kyrkans läge
försiggå?” frågade jag. — ”Den kan jag icke se”, svarade han.
”Det är mig, som om jag stode vid ena ändan af en lång gång,
vid hvars andra ändpunkt ett lysande ljus utstrålar öfver allt hvad
som der befinner sig. Klart och tydligt ser jag målningarne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
