Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Biografier och karakteristiker - Béranger, Pierre Jean de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut sig.” Hvem kan förtycka Béranger, att han aå förståndigt och
verksamt sörjde för sitt rykte? Det skulle för honom varit en
småsak att utmynta sitt namn till stora summor; förläggaren skulle för
hvarje af hans manuskripter hafva utöst guldhögar. Om Béranger
4eg, så skedde det i den öfvertygelse, att hans båda sånggudinnor,
den politiska och opolitiska, hadc spelt ut sina roller. Faötän den
förstnämnda icke var rätt nöjd med sakernas nya gång, kunde hon
likväl icke gerna afstraffa sina gamla älsklingar; en riktig
takt-och skicklighetskänsla förmådde henne att bortlägga gisslet för att
icke ådraga sig förebråelsen att vara en alltjemt skällande och
kif-vande Stats-Xantippa. Hvad den senare vidkommer, så kom hon
allt djupare ned på öfverblifna kartan, och det var nu icke mera
passande att besjunga Lisetter och grisetter. Lika klokt och
skickligt visste Béranger styra förbi en annan klippa. Alla hans
vänner kommo till regeringen; han kunde af dem erhållit hvad han
hade velat, men han begärde intet. Mångahanda embeten och
pensioner erbjödos honOm; men han afslog dem alla för att lefva så
mycket friare från all gemenskap med andra och skrattade
hjert-ligt, då man helt allvarsamt ville påtruga honom att blifva
minister för allmänna undervisnings- och kyrkoväsendet. Enkelheten i
hans anspråk och böjelser, äfvensom ock klarheten af hans sjelf*
kännedom och fastheten i hans karakter bevarade honom från att
smittas med äregirighet och från att affalla från sina gamla
grundsatser, hvartill så många liberala oppositionshjeltar lockades, dels
genom de nya insigter, som handläggningen af ärendena gifvit dem,
dels genom de lösa öfvertygelser, som hvaije revolutionsvind sätter
i omlopp.
År 1838 utgaf Béranger sin sista samling af qväden, hvilken
mestadels innehöll äldre, före år 1830 diktade sånger, men ock
derjemte några nya, såsom ”Jacques", "Le vieux vagabond"Lea
foua1", "Jje déluge", ”Tja prediction de Nostradamus" Dessa
sistnämnda visor hade en egen, från de äldre afvikande prägel,
hvaröfver han sjelf i företalet utlåter sig på följande sätt: ”Mina
sånger äro mitt eget jag. Också kan man deri finna spår till årens
Sorgliga tilltagande, allt som banden växa, hvilket i någon mån
gör mig rädd, att denna bok torde förefalla rätt allvarsam. Om
många vilja förebrå mig detta, så torde dock några blifva mig
tacksamma derför; de skola förstå, att den nuvarande tidens anda, lika
mycket och lika nödvändigt som min ålder, har bidragit till att
i urvalet af mina ämnen inlägga mera vigt och filosofisk betydelse.
De sedan 1830 utgifna visorna synas i sjelfva verket mer samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
