Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Biografier och karakteristiker - Radetzky, fältmarskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len med orden: ”Den gode czar Alexander skickar Ers Exc. en
liten styrkdryck.” Radetzky drack en klunk, gaf flaskan tillbaka,
och kossacken flög vindsnabbt derifrån.
Efter andra Pariser-freden gick Radetzky åter ifrån
generalstaben , var i elfva år andre befälhafvare i Ofen och blef år 1829
fastningsbefälhafvare i Olmtitz. Ar 1831 kom han i Frimonts ställe
som öfverbefälhafvare till Italien; och här började för honom en ny,
till sin utgång verldshistorisk blifven verksamhet. De faror, med
hvil-ka Italienarnes raskt upplågande nationalkänsla alltid hotar
Österrikes öfvermakt, blefvo under det skenbara lugnet på ytan icke
förborgade för hans skarpblick; och han var outtröttlig i vidtagande
af anstalter mot den katastrof, som förr eller senare måste inträda.
Oaflåtligen bemödade han sig att öfva sina trupper, men icke i
parader och militäriska förevisningar, utan i allt, som under freden
kan göra så väl soldaten som den lägre och högre anföraren
duglig för kriget. Oaktadt allt motstånd af centralauktoriteten i Wien,
som beständigt yrkade på besparingar, började han hvart år ånyo
de från Maj till Oktober varande fältöfningame och upplyfte
der-igenom österrikiska arméen till en grad af utbildning, som, då
farans stund kom, gjorde henne skicklig till de mest lysande
bedrifter.
Fältmarskalken Radetzky var af liten, undersätsig växt, hans
ansigtsfärg sund, hans blåa öga klart, hans blick klok och vänlig,
hans rörelser lifliga, likasom hans tal och gång, hans röst djup
och klangfull. I umgänget ådagalade han de finaste former och en
till slughet gränsande lätthet; han hade för enhvar ett förbindligt
ord i beredskap och utvecklade en belefvenhet, som redan i första
ögonblicket tillvann honom allas hjertan. Hans sällsynta skarpblick
och hans stora menniskokännedom satte honom i stånd till ett högst
träffande omdöme om personer, som han förut knapt två gånger
hade sett. En viss bonhommie, full af värdighet, utbredde sig
öf-ver hela hans väsende, och derjemte höll han mycket på
anständighet och fina seder. Förtörnas kunde han icke, åtminstone ej
länge. Men skedde det, så var det högst oangenämt för den det
angick. Han lät lätt åter blidka sig. Hela hans görande och
låtande röjde mycken hjertlighet, en varm känsla för andras lidande,
ett djupt bekymmer vid åsynen af menskligt elände. Kali
aristokratism var hos honom aldrig rådande.
Sina samtal förstod han att lifva med vänliga erinringar, men
sprang gerna öfver från ett ämne till ett annat utan att ändock
alldeles förlora hufvudsyftet ur sigte. Han älskade företrädesvis ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
