Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Wiseman, kardinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medel, genom hvilka den romerska kyrkan är verksam. För hvarje
större nation finnes i katolicismens medelpunkt en sådan anstalt;
och det finnes sålunda ett tyskt, franskt och nordamerikanskt
col-legium. Hvarje särskild elev står i personligt förhållande till
påf-Ven. Vid sin ankomst presenteras han för kyrkans öfverhufvud.
Han vet, att enhvar af hans lärare efter sorgfällig pröfning blifvit
utnämnd af denne, att enhvar af hans läroböcker blifvit utvald af
denne, och han anser sig på visst sätt som påflig pupill. Har han
gåfvor, så predikar han på någon af de större festerna i påfiiga
kapellet och hör öfverherdens omdöme ur dennes egen mun.
Försvarar han offentligen någon sats, så förelägger han skriftligen sitt
arbete för påfven och uppmuntras af denne med vänliga ord. Vid
afskedet från Rom emottager han ännu en gång den påfiiga
välsignelsen och erhåller med sig något till åminnelse, såsom t. ex. ett
skådemynt, en rosenkrans eller ett kors. ”Är det något under”,
frågar Wiseman i ett af sina arbeten, ”att den s. k.
ultramontanis-men öfverallt tilltager? Påfvens supremati är för den icke bereste
likasom för den bereste katoliken en trosartikel. Men för dem, som
komma i beröring med påfven, mognar den abstrakta tron till en
känsla af kärlek; och om den personliga beröringens inflytelse har
räckt i flera år, så blir den ett fast element, som fortvarar ännu
Sedan allt annat har försvunnit: den förlänar kraft och glöd *at den
religiösa och kyrkliga sinnesstämningen.”
Utnämnd till professor vid romerska högskolan, stadnade
Wiseman ända till år 1835 i Rom. Hans första vistelse der
omfattar således aderton år; och att han under denna tid lifligt
umgicks med alla Pius VH:s tre efterträdare, äfvensom med denne
^jelf, synes tydligt af det sätt, hvarpå han sedermera användes
in-o?a England. Han blef nemligen utvald att inom de tre
konungarikena åt romerska kyrkan bereda dessa triumfer, till hvilka vår
tid varit vittne. Hans första tjenst var en rektorstjenst vid
engelska collegium i Ushaw, hans andra var en presidentstjenst vid
Maria-kollegiet i Oscott. Derpå blef han apostolisk provicarius
samt derefter vicarius inom Londoner-distriktet. Tre gånger reste
han tifl Rom, och på enhvar af dessa resor följde en ny katolsk
åtgärd af betydenhet. Den 30 September 1839 blef han utnämnd
till kardinal, och från denna tid är han hufvudman för
romerska kyrkan 1 England. Han är den sjunde engelska kardinalen
efter reformationen. Senast har han gjort sig känd genom sina
”Minnen från Rom”, af hvilka vi äfven meddelat ett utdrag om de fyra
s^fta påfvarne. ________________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
