Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Pressens alster - 11. Om medlen att förbättra Norges Lax- och Insjöfiske, af Rasch - 12. Fyra år vid Landsortstheatern, af Palle Block
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men allt detta och mycket annat måste läsas i sin helhet i
sjelfva arbetet, hvilket vi synnerligen rekommendera hos både mer
och mindre bildade läsare; och vi fröjda oss redan på förhand åt
det allmännare intresse, som den riksvigtiga saken sålunda skall
vinna, helst vi äro öfvertygade, att mången skall roa sig med att
sjelf experimentera med romm-utkläckning, hvilket, enligt den i
boken gifna anvisningen, låter sig göra ej allenast i smärre och
lätt ordnade apparater i uthus vid hemmet, utan till och med i
hvilket boningsrum som helst, i en liten skål eller ett théfat. Vi
äro förvissade, att först då, när man ser undret för sina egna
ögon i lifslefvande verksamhet, skall man känna sig rätt lifvad
till förmån för en 9ak,t som ändå aldrig blott genom andras
berättelse kan vinna det rätta deltagandet.
12- W*ywm år vid nrlNortii-1hextern; anteckningar i berät-
telseform af ”Palle Block”
Öfvertygad, som Ref. är, att hvar och en, som är intresserad
för teater — och dessa äro hos oss legio, — och, som med
något intresse följt den svenska scenens företeelser, skyndat att läsa
denna bok; lika öfvertygade äro vi ock, att läsaren ej funnit stort
annat än en tillfredsställelse för nyfikenheten. Dock ej allenast
nyfikenheten att läsa boken, utan fastmera det begär, han känt att
få veta nägot mera om skådespelarne och skådeplatsens
hemligheter än dem, man lärer känna genom att ”gå på spektaklet.”
Författaren eller Antecknaren eller ”Utgifvaren” eller bokens hjelte
(Albert Berg) — hvem det nu är, som här tecknat sina öden —
har, såsom berättare, hufvudsakligen lagt an på att porträttera
ännu lefvande personligheter vid våra teatrar; och han har lyckats
väl, icke precis såsom en skicklig porträttör, utan snarare som en
öfvad genremålare: man igenkänner personerna mindre på deras
egna drag än på de väl valda och återgifna accessoirerna.
Förf. har naturligtvis äfven fått tillfälle att uttrycka åtskilliga
åsigter i afseende på teater och teaterlif. Bland dessa, oftast helt
lösligt framkastade och understundom ganska ointressant
framställda tankar, är det dock en, som är något mera genomförd,
åtminstone ofta upprepad, och som derföre främst faster
uppmärksamheten, — och mot denna skulle vi vilja lifligt protestera. Det är
nemligen det påstående, att ”menniskan inte gerna kan tjena
tvän-ne herrar med så motsatta fordringar och lynnen som hemmet och
scenen”, — en sats, som tillämpas först på aktriserna i allmänhet
och, hvad de manliga histrionerna beträffar, endast på landsorts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
