Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Biografier och karakteristiker - De fyra sista Påfvarne (slut) - 4. Gregorius XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
coliegium en gevärseld. Vakten vid posthuset blef angripen, men
försvarade sig lyckligt mot sina fiender. Många blefvo sårade och
fångne; men den enda döda var den arme dörrvaktaren till
palatset Piombino, kvilken blef träffad af en förlupen kula.
Denna resning kunde icke gälla Gregorius XVI:s person. Den
hade blifvit förberedd under hans företrädares regering; och
utbrottet skedde, innan provinserna visste, att han hade intagit den lediga
påfvestolen. Med hufvudstadens allmänna hållning kunde han vara
tillfreds. Då en förstärkning af borgaregardet ansågs nödig, på
det att trupperna måtte kunna marschera mot norr, läto adel och
borgare inskrifva sig i massa. De lägre ståndens hängifvenhet blef
nästan besvärlig eller oroande. Så ofta Gregorius XVI for ut,
om-gåfvo de hans vagn i så täta skaror, att hästarne knapt förmådde
komma fram, och uttalade sin kärlek och sin stridslust så varmt
och så bullersamt, att hvarje försök att afiägsna dem skulle ha
kunnat leda till betänkliga följder. En så mycket sämre vändning
togo sakerna i provinserna, så att påfven för sin ^jelfbibehållelse
måste taga österrikisk hjelp i anspråk.
Denna katastrof — ty hvad annat är ett fullständigt beroende
af understöd? — vidrör kardinal Wiseman helt lösligt och för att
genom den rättfärdiga påfvens senare politik. Vi äro ense med
honom, att Gregorius XVI hade icke blott rättighet, utan äfven
skyldighet att fördrifva våld med våld och tillgripa de tj enligaste åtgärder
mot förnyandet af dylika scener. Deremot finna vi det förfarande,
som efter legationernas besegrande iakttogs, så litet rättfärdigadt,
att vi måste påbörda honom ansvarigheten för den påfliga
styrelsens bittra förlägenheter under hans och hans efterföljares tid. En
stat, som icke kan befria sig ur peuningenöd, är redan illa nog
deran. Men om samma stat tillbakavisar de mest lagliga
önskningar, på det att ingen åstundan efter ytterligare medgifvanden må
ega rum, och samtidigt dermed på vårdslöst och godtyckligt sätt
besörjer hvad man i ordnade stater menar med förvaltning, då måste
alla oväldiges dom öfver en sådan regering blifva sträng.
Upprätthåller han derjemte genom inqvisitionsmaximer sina missbruk,
glömmer han sig ända derhän, att han förföljer all honom icke
omedelbart tjenande intelligens och i allmänhet de bildade stånden, då
har en sådan stat qjelf uttalat sin dom.
Det kan icke vara afsigten med dessa rader att sammanföra
ett politiskt syndaregister öfver Gregorius XVI. Arbetet skulle blifva
mycket lätt, men mycket smärtsamt. Nog af, att de politiska
fån-garne och förviste under denna regering uppgingo till mer än 2,000,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
