Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Smärre uppsatser - Perim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mils afstånd från arabiska kontinenten. Farvattnet mellan
denna klippö (vid hvilken finnas ypperliga ostronbankar) och. fasta
landet är sankt och fullt af klippor, så att skeppsfarten ’ är
inskränkt till det knappast 2500 metrer breda sundet mellan Perim
och Pilot-ön. Hafvet är här blott 12—17 famnar djupt, då man
deremot uti Large Strait ej känner bottnen på 120 famnar. Ön
P. har en oval form och håller en tysk mil i längd samt en half
i största bredd. Resande beskrifva den såsom en naken,
vattentorn, ofruktbar klippa, som höjer sig till 230 fot ur hafvet och
som i växtligt afseende endast frambringar malört och ruta, utom
sjögräs vid stränderna, men i Augusti synes helt och hållet afsvedd
och kal. Dock finner man här mycket sköldpaddor samt i hafvet
en ovanlig rikedom på fisk. I geologiskt afseende representerar
ön en beståndsdel af de vulkaniska formationer, hvilka sträcka sig
från Röda hafvets inlopp ända till Ras-Mohammed vid halfön Sinai.
Ön blir emellertid af vigt genom sin förträffliga hamn, som öppnar
sig på sydvestra sidan mot afrikanska kusten och lemnar en säker
ankarplats för 40 linieskepp. Inloppet till hamnen är smal, men
utan fara. Ebb och flod äro väl här ej särdeles regelbundna, dock
sjunker hafvet aldrig mer än 10 fot. Efter turkarnes uppträdande
i Röda hafvet under Soliman II (1520—66) gällde ön P. i
osmaniska regeringens ögon såsom en turkisk besittning; dock förblef
anspråket derpå likaså nominellt som egentligen öfver hela
sydarabi-ska kusten. Ar 1799 togo engelsmännen Ön Perim i beslag,
emedan de befarade, att fransmännen från Egypten skulle kunna
framtränga till Indien; men redan 1801 blef denna station åter
uppgif-ven. Då engelsmännen sedermera uti den brittisk-indiska
kommunikationens intresse ånyo sökte få fast fot på södra spetsen af
arabiska halfön, valde man 1838 Cap Aden. Först år 1857
besatte engelsmännen åter P., uppenbarligen för att i sin hand hålla
nyckeln till Röda hafvet, i händelse den då ifrågavarande
genomskärningen af näset vid Suez skulle komma till stånd. Porten och
ännu mer de öfriga sjömakterna synas hafva gjort invändningar
mot detta besättande och menat det vara ett ingrepp i turkisk
egendom. Engelsmännen deremot påstå, att P. alltifrån dess intagande
1799 varit ett tillbehör till det brittiskt-ostindiska kompaniets
besittningar och således brittisk egendom. Vid det nya
besittnings-tagandet ingingo egelsmännen äfven fördrag med höfdingen för de
å afrikanska kusten bosatte Somalis, hvarigenom det brittiska
herraväldet vid utloppet från Röda hafvet för syns skull ännu mer
skulle befästas. Såsom lemningar efter britternas förra närvaro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
