Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Samtids-porträtter - Foroni, Jacopo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, så att säga, sprittande uppmärksamhet, hvarmed F. ledde sitt
kapell; och då den åldrige och sjuklige Joh. Berwald 1849 tog
af-sked från kapellmästareplatsen vid kongl. teatern, hade den
allmänna opinionen, så inom som_utom kapellet, utsett F. till hans
efterträdare. Kongl. teaterns styrelse och Kongl. Maj:t lyssnade
till opinionens röst; och alla, som följt teaterns arbeten med
någon uppmärksamhet, äro ense derom, att F. under de nio år, han
fungerat som chef för kongl. teaterns orkester och sångscen, genom
sin ihärdiga kraft och sin skarpa blick utvecklat en, den
vackraste verksamhet. Man har velat förebrå F., att, medan han gjorde
allt för sitt kapell, han uträttade föga eller intet för den
musikaliska verksamhetens lyftande i allmänhet; men detta fel hade väl
sin grund mindre i Foronis obenägenhet för en dylik omfattande
verksamhet än i hans bestämda föresats att egna alla sina och sitt
kapells krafter åt dess utveckling och arbeten, — och kanske
ännu mer deri, att han, ehuru införlifvad han blef med allt svenskt,
dock ej kunde finna sig i det, kanske för vår hufvudstad
egendomliga förhållande, att kongl. teaterns kapellmästare anses böra
göra allt för att uppehålla det musikaliska lifvet i Stockdolm . . .
Hafva vi då ej en musikalisk akademi? . . .
Foronis hufvudinstrument var pianot, och han räknades till de
utmärktare virtuoserna på detta instrument. Han lät ofta höra sig
på konserter i hufvudstaden, äfven någon gång i den anspråkslösa
egenskapen af ackompagnatör; och det ansågs naturligtvis af
kon-sertgifvare för en af de största förmåner att få biträde af F. —
Men F. var icke allenast en utmärkt musiker, han var äfven en
bildad man i andra rigtningar; och hans samtal vände sig lika
gerna om litterära, kommunala eller politiska ämnen, som om
musik och sång.
F. dog i Stockholm d. 8 Sept. 1858 i kolera.
Han har komponerat 3 operor (Christina di Svezia, I
Gladia-tori och Margherita), en operett {Advokaten Patelin), 2 messor,
3 uvertyrer, 5 kompositioner för solosång med
pianoackompagne-mang, en trio och en qvartett för sång samt för piano 9 stycken.
Utom dessa verk har F. dels komponerat, dels arrangerat musiken
till de båda tillfällighetspjeserna ”Veteranerna” och ”Hemkomstölet”
samt för orkester arrangerat Beethovens ”Sonata appassionata.”
Äfven har han efterlemnat ett ofullbordadt historiskt arbete om
italienska musikens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
