Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tår som jag ännu grannt minnes ovilkorligen rann ner och föll på
papperet, då jag i min dimisspredikan kastade ögat på dessa
pre-ster. Denna tår kunde jag omöjligen ångra, om den också skulle
blifva källan till många bittrare; och äfven nu då den har blifvit
det, då Han allena som räknar stjernorna kan räkna de tårar, som
i femton år runno nedåt dessa bleka kinder och på de flesta
böcker jag har skrifvit; än i dag vore det långt ifrån mig att som
menniska, som kristen eller som prest ångra den första rätt
fromma tår jag på många år hade fällt, ej heller vill jag klaga öfver
hvad den kostade.”
Det var denna sommar och under denna starka andeliga
spänning, som evangelii ljus i sin fulla klarhet och styrka gick upp för
G. Detta betygar han sjelf i det märkliga förordet till
”Nyårsnatten 1811”, deri han uttalat hvad som inom honom hade tilldragit
sig, sägande om detta förord: ”det är egentligen intet företal till
de efterföljande små dikterna, men utgör fastmer, i förening med
dem, företalet till mitt följande lif.” Hade förut filosofi och poesi
hos honom, på samma sätt som. i romantiska skolan i allmänhet,
sammansmält till ett med den religiösa öfvertygelsen, så försiggick
nu en genomgripande söndring. ’‘Fordom föll det sig tungt för mig
att taga förnuftet tillfånga under trons lydnad-; jag ville sjelf
utgrunda, hvarföre kristendomen var sann, och äfven då jag insåg
omöjligheten deraf, kostade det mycket på att offentligen bekänna,
att jag om det osynliga ej hade någon visshet som var min egen.”
Här bröt han således med Schellingska naturfilosofien och dess
spekulativa uppfattning af kristendomen, något som han ”ville säga
rent ut, att det måtte tjena till varning för dem som tro, att de
äro kristne, blott de dela den falska vördnad för kristendomens
hemligheter som några af de nyaste filosoferna föra i skylten.”
Emellertid lemnade han åter Köpenhamn, och så när hade det
icke blifvit något af hans faders plan att få honom till sin
kapellan. Omständigheter mötte dervid, som endast genom f. d. biskop
Balles mellankomst kunde afhjelpas; och på våren 1811 blef han
i denna egenskap ordinerad. Här, i det ensliga stilla Udbye
klarnade för honom alltmer hvad ”Nyårsnatten” bebådat. Den nästa
predikan G. utgaf har detta ämne: ”hvarför kallas vi Lutheraner”,
närmast föranledd genom underrättelsen om Fr. V. Reinhards död
1812. Den blef ock kort efter öfversatt på tyska och blef likasom
hans dimisspredikan helsad af Jung Stilling, som i sin tidskrift
”Der graue Mann” skref: ”Det är åter en kärnpredikan! Man
rynkar väl näsan öfver, att en ung man på detta sätt träder fram, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
