Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Samtids-porträtter - Girardin, Emil de - Pfeiffer, Ida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffades äfven han af domstolens utlåtande, att företaget var en
moralisk nedrighet.
G. var också deputerad, i det han representerade den lilla
staden Bourganeuf, Regeringen förfogade öfver en del af
derva-rande valmän, och Girardin köpte flera röster för penningar.
Dock föregick intet val utan att han blef erinrad om sitt sätt att
göra affärer och blef offentligt skymfad. En gång uppträdde
såsom motkandidat en af ledamöterna i kassationsdomstolen, Boysin
de Gartems, ”icke af politisk ärelystnad, utan emedan det vore
en skam, om en sådan man som Girardin skulle få representera
den minsta ort i Frånkrike.” En annan gång gåfvo de oberoende
valmännen, för att lemna G. en måttstock på huru de värderade
hans meriter, sina röster åt förre galerslafven och polisspionen
Vidocq. En gång blef Girardin af andra kammaren utstött, dock
icke för sitt oredliga förfarande vid valen, utan emedan han af
okunnighet om sin födelseort ej kunde bevisa sin egenskap af fransman.
Följande året kom han dock åter och blef sedan dess tolererad.
Under skandalprocessernas „ blomstring kunde man med skäl
förvänta, att äfven mot Girardin en och annan anklagelse skulle,
förekomma. Så mycket större blef förvåningen, då han sjelf
uppträdde såsom åklagare och med dygdesam harm afslöjade några
schacker-affärer och bestickningar. Regeringen hade negligerat
honom, och han ville nu visa, att han var en farlig man. Han dref
det så långt, att man öfverlemnade honom till Pärsdomstolen
såsom belackare. Processen upptog en enda session (d. 22 Juli 1847)
och slutades med en frikännelse.
Under Februari-dagarne var Girardin mycket rörlig; han
inträngde under den allmänna rådlösheten i Tuilerierna och mottog
ur Ludvig Philips -egna händer afsägelse-akten. Ungefär ett år
senare samlade sig republikanerna, som nu voro herrar Öfver
situationen, till en dödsfest vid Armand Carrels graf. Plötsligt stod
Girardin bland dem. Med flytande tårar talade han så skönt om
de döda, om Frankrike, om Republiken, att alla omfamnade
honom. Då denna komedi var utspelt, hvässte han sin penna till
de skoningslösaste anfall mot Carrels vänner; och snart derpå gick
han såsom förtrogen ut och in i Elyséepalatset. Efter den 2
December antog han en oppositionell hållning, med hvilken han,
såsom alltid, visste att förträffligt förena sina personliga intressen.
En tid bortåt drog han sig tillbaka från ”La Presse.” För
närvarande skrifver han för prins Napoleon, i afsigt att framställa
honom som representant af franska liberalismen.
PFEIFFER, Ida. Denna bekanta qvinnliga turist var född
1790 i Wien och hette i sitt familjenamn Reyer. Sedan Fru Pfeif*
fer förlorat sin man och gift bort sina barn samt alltså stod
ensam i sitt hem, lemnade hon detta för att tillfredsställa sin lust
för resor. Hon bereste då först 1842 Turkiet, Palestina och
Egypten; sedan, 1845, Skandinavien och Island, öfver hvilka begge
samtiden. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
