Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
församlingens ntkorade främste lärare; och ingen biskop i hela
konungariket har i en hel mansålder gällt så mycket som han,
nemligen inom det samfundet som ej blott i Danmark, utan ock i
Norge varit och är ”oädelt och föraktadt för verlden” (1 Kor. 1.).
På den svenska teologien och kyrkligheten har han deremot haft
nog ringa inflytelse; ty med undantag af teol. professorn D:r
Berg-qvist i Lund och kyrkhistorikern Thomceus i Christianstad har, oss
veterligen, ingen svensk författare och ingen svensk pastor
tilleg-nat sig Grundtvigs ”Kirkelige Anskuelse.” Besynnerligt nog, hade
båda dessa män utgått från Schartaus skola, från den endes, om
hvilken Thomander, i sin på skandinaviska kyrkomötet i
Köpenhamn år 1857 lemnade öfversigt af svenska kyrkans utveckling i
19:de århundradet, kunde förklara, att han (Schartau) vore såsom
”inflytelserik person” att jemföra med Grundtvig. Någon hemlig
andeförvandtskap torde der ock hafva varit dessa båda män
emellan, oakta dt de visst aldrig personligen kommit hvarandra nära.
Undertecknad, som icke blott här, i denna lefnadsteckning, utan
äfven i sina memoirer erkänt Grundtvig såsom den störste och
mäktigaste genius, af hvilken han varit påverkad, har ock utgått
från Schartaus skola och förstår numera mycket väl hvad det var
som drog hans båda äldre medlärjungar, Bergqvist och Thomseus,
till Grundtvig, men detta får tills vidare förblifva en hemlighet,
ty det skulle ej kunna förklaras utan genom en digression in på
den komparativa psykologiens område, hvilken det rum ”Samtidens”
väl villige redaktör här upplåtit, ej kan medgifva. Vi måste nu
skynda till slutet; men innan slutpunkten kan sättas, måste här i
förbigående nämnas ett par ord om Grundtvig i katedern och
Grundtvig på tribunen.
År 1838 höll han en serie af offentliga föreläsningar
öf-ver Nyare Tidens historia, hvars make Köpenhamn ej hört sedan
Steffens’ dagar. Samma freqvens och samma hänförelse som då!
Hvilket ofantligt intryck föreläsaren gjort, må läsaren närmare
in-hemta af Fr. Hammerichs och Fr. Barfods tal samt ett poem af
den sistnämnde i ”Den sidste Aften på Grundtvigs Foreläsninger”,
der tvänne kompetenta domare uttalat sig öfver dessa
föreläsningars eminenta värde. Ar 1843 höll G. likaledes offentliga
föreläsningar öfver Grekiska mytologien och den Nordiska, dem
allmänheten, pro rata, äfven högt uppskattade, men så populära
kunde de ej bli som de af 1838, det låg i sjelfva ämnets natur.
Vid sammankomsterna för skandinavismens ändamål har G.
alltid varit ”på sin rette Hylde”, och ingen talare har då varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
