Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Abdul Meschid Khan - Berryer, Pierre Antoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turkiska området stå under europeisk garanti; Imamen af Maskat
är turkisk, så vidt detta bidrager att dölja hans slafhandel, oeh
den usla schebecken, som i hamnen indrifver tullen, utöfvar der
på engelsk befallning turkiskt öfvervälde. — Försök att från den
bofälliga byggnaden, på hvars tinnar halfmånen kastar sina
sista, matta strålar, undanrycka de europeiska stöden; och man
skall få se en grushög, hvarutur ganska få till en nybyggnad
dugliga stenar torde kunna framskaffas.
BE&EYEB. Den bekante franske advokaten, Pierre Antoine
Berryer, född i Paris 1790, är son till den namnkunnige
advokaten, som tillika med Dupin försvarade den olycklige Ney. Sonen,
som valde samma bana, gjorde föga lycka under Restaurationen,
emedan han var rojalist. Ar 1829 inträdde han emellertid i andra
Kammaren just i det ögonblick, då oppositionen kämpade sin sista
strid med ministéren Polignac. Han gjorde de vida talrikare
mot-ståndarne segern stridig genom talang och ihärdighet, så att man
beslutat att åt honom uppdraga bildandet af en ministér eller
åtminstone åt honom anförtro en ministerplats, då Juli ordonnanserna
förläde striden på gatorna. Efter Ludvig Philips thronbestigning
gjorde B. allt möjligt för att bevara sitt partis medlemmar från det
sjelfmord, som ligger i hvarje principiellt afhållande från de
offentliga ärendena. De af honom yrkade grundsatser i statsrätten, att
man alltjemt förblifver statsborgare, om man också icke betraktar
sig såsom* undersåte af den nya regeringen, och att
folksuveränitetens princip uti sig innefattar en rättighet för individen att blifva
sina öfvertygelser trogen, biefvo stämplade såsom jesuitiska. Men
uppriktig var B. icke, då han, under nära anslutning till
legitimi-sternas yttersta venster, i spetsen hvarför Abbé Genoude stod, som
skriftställare uppträdde för allmänna val, för en mindre dyrlegd
regering och flera andra grundsatser , dem han kort förut hade
bekämpat. Han ville bidraga dertill, att Ludvig Philip icke skulle
blifva omtyckt, och afbidade detta resultat med sådan visshet, att
han afrådde från hvarje våldsam åtgärd. Det oaktadt landsteg
hertiginnan af Berry uti Vendée, och B. höll det nu för sin pligt att
förskaffa den höga damen och hennes vänner medel till flykt.
Några legitimistiska anförares arrestering bragte hans deltagande i
dagen , och man ’ ställde honom för rätta. Den allmänna åklagaren
hade yrkat dödsstraff, men juryn frikände honom. •
I Kammaren, hvilken han från 1831 åter tillhörde, ignorerade
man honom länge, ehuru han var den väldigaste bland alla talare.
Ludvig Philips stjerna måste blekna, innan den glans blef bemärkt,
som utstrålade från B. Åren från 1843 till 1848 voro tidpunkten
för hans talarestorhet. Lamartine’s ord gingo mera ut på dagens
åsigter och spridde sig derföre vidt öfver ytan, men hvad
Berryer sade, det inträngde djupare. Likaså betydelsefull var den
ställning, han innehade utom Kammaren, såsom ledamot af
legitimister-na8 ledande utskott. Den rysliga natten kom, då hertiginnan af
Orleans framställde grefven af Paris för Kammaren för att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
