Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Brougham, Lord Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skande oligarkiska tendenserna förvärfvade tidskriften snart
ryktbarhet och stort inflytande. Alltifrån början var B. en af de
ifri-gaste medarbetarne; likväl blef han, oaktadt sina lysande gåfvor
såsom jurnalist, icke invigd i redaktionsmysterierna, emedan man
fruktade. hans indiskretion. Sedan Edinburgh Review utgifvits i
ungefår fem år, skref B. till förläggaren och anhöll om ett förskott
af 1000 Pd, mot löfte att genom artiklar skyndsamt aftjena sin
skuld. Också skref han verkligen för detta ändamål alla
artiklar-ne, utom tvänne, i ett nummer af 17:de bandet5 de afhandla alle*
banda ämnen, och bland andra äfven stenkrossningsoperationenl
Redan oföre denna tid hade B. förvärfvat sig ett namn såsom
advokat. Ar 1807 lemnade han Edinburgh helt och hållet ocb
öfverflyttade såsom advokat till London, der han blef medlem af
Lincoln’s Inn. Ar 1810 pläderade han åter i en vigtig sak inför
Öfverhuset, i det han såsom ombud för ett antal engelska köpmän
kraftigt, men utan framgång, angrep de till afvärjande af
kontinenta Ispärrningen utfärdade engelska ordonnanserna i afseende på
giltigheten af en blott på papperet existerande blokad. Den
skicklige talaren ådrog sig snart de politiska kretsarnas
uppmärksamhet, och 1810 inträdde han, genom grefve Darlingtons inflytander
för Camelford i Underhuset, der haif anslöt sig till
whig-oppositio-nen. Han egnade sin verksamhet förnämligast åt negerslafvarnes
emancipation, uti hvilken strid, som då syntes hopplös, han
understöddes af Wilberforce och Clarkson. Vid nästa allmänna vai
uppträdde han förgäfves i Liverpool såsom kandidat emot Canning,
men inkom dock åter i Parlamentet genom grefve Darlington, denna
gång för Winchelsea, och bekämpade med energi
Liverpools-mini-stérens då just som bäst blomstrande repressivpolitik. 1820 erbjöd
sig för honom ett nytt tillfälle att förvärfva sig ära och
popularitet. Redan under de stridigheter, som prinsens’af Wales gemål,
prinsessan Carolina af Braunschweig, kort efter förmälningen hade
haft med sin man, hade B. varit hennes rådgifvare. Nu visade
hon sig efter flerårig frånvaro åter i England för att göra anspråk
på den krona, hvartill hon såsom den nye konungens gemål hade
rättighet, och utnämnde sitt fordna juridiska biträde till sin
”Attorney General.” Såsom sådan egde han att inför Öfverhuset utföra
drottningens process, hvilket han gjorde med så lysande talangt
att ministéren måste återtaga anklagelsen. Folket hade gjort
drottningens sak till sin egen, och hennes försvarare blef nu dess
favorit.
Broughams parlamentariska verksamhet under hela denna tid
ända till 1829 var en ständig kamp mot politiskt och religiöst
förtryck, och den liberala oppositionen såg honom alltid i sina
främsta leder. Uti den stora striden 1829, som slutades med
katolikernas emancipation, spelade han en betydande roll; och det lände
blott till förökande af hans popularitet, att han i denna fråga
försvarade ministéren Peel och Wellington mot de torystiska
partigän-garne. Vid det genom Georg IV:s död föranledda nya
parlamentsvalet blef B. sänd i Parlamentet af det stora grefskapet York,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
