Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Brougham, Lord Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens förenkling. Han Ur äfven president uti Law Amendement
Sodety, och såsom sådan själen i de engelska juristernas
reform-sträfvanden.
Från 1830—34 fick B. tillika med whigs erfara folkgunstens
hastiga ombytlighet; och han isynnerhet förvärfvade sig ett rikt
mått af impopularitet genom sitt försvar för den nya fattiglagen,
hvarvid han utvecklade Malthus’ hjertlösa teorier med synnerligt
välbehag öfver deras förträfflighet, och fördömde välgörenhetens och
barmhertighetens dygder såsom svagheter, som lade hyende under
fattigdomens förbrytelser. Repressivpolitiken, som visade sig vara
nödvändig i Irland, och det energiska tillvägagåendet mot
arbetare-oroligheter undandrogo whigs helt och hållet den allmänna
opinionens gunst; och i November 1834, efter grefve Spencers död, som
var deras anförare i Underhuset, måste de lemna styret åt de
konservativa. Dessa bibehöllo sig dock ej länge i, besittning af
makten, och återigen följde en whigministér under Lord Melbourne.
Men i denna fann likväl Lord B. ingen plats, och han har sedan
dess aldrig mer beklädt något ministerembete. Han har mer och
mer dragit sig ifrån whigpartiet utan att dock sluta sig till tories,
och han angriper båda med samma häftighet och med en bitterhet,
hvaruti sårad äregirighet äfven torde hafva sin del. Ännu lyser
han alltjemt genom sin mångsidighet och makten af sin
talareförmåga, men hans politiska rigtning kan ej. beräknas. Han
bestrider nu Negrernas förmåga att mottaga bildning, och haroi yngre
åren ifrigare än någon kämpat för deras emancipation. Ar 1816
uttalade han sig för skyddstullspolitiken, och i en senare tid
kämpade han med värma för spannmålslagarnas upphäfvande, och
visade sig slutligen såsom häftig motståndare till
”Anti-cornlaw”-för-eningen, hvars hufvudmän han påstod böra dragas för rätta. Ar
1823 utbrö.to hans vältalighets åskor mot Österrike och Ryssland,
såsom ”frihetens eviga och oförsonliga fiender”; och 1850 var han
en varm förespråkare för deras politik, en anklagare mot hvaije
försök att sätta sig upp mot deras makt, och såg uti czaren den
bäste bundsförvandten för England. Sakernas bestående ordning
på kontinenten finner nu i honom en ifrig loftalare; och likväl var
han 1848 efter Februaridagarne den förste som eftcrsträfvade den
äran, , att blifva en den franska republikens medborgare, en plan,
som endast derföre ej kunde komma till utförande, emedan B.
tillika ville Jörblifva engelsk lord.
Broughams litterära verksamhet har varit stor och mångsidig.
Hans bästa skrifter, utmärkta genom allsidig lärdom, snille ’och
skarp satir, äro otvifvelaktigt hans bidrag till Edinburgh Review;
om en lysande skriftställareförmåga vittnar ock hans 1803 utkomna
afhandling om de europeiska makternas kolonialpolitik. Uti hans
i senare tid utgifna arbete: ”Om Statsmännen under Georg III”,
visar sig den fordne folktribunens eld såsom längesedan slocknad;
och stilens affekterade värdighet öfverensstämmer för ingen del med
innehållets förträfflighet. Äfven de tvänne banden: ”Politisk
Phi-lösophi” (1844) höra redan till de glömda böckerna. Broughams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
