Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Raumer, Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAUHER. Bohenstaufernas bistorieskrifvare, Friedrich ton
Kan mer, tillhörde en ursprungligen från södra Tyskland
härstam-mande adelsslägt, som efter trettioåriga kriget nedsatte sig i An*
haltska landet och först derstädeB, sedermera i konungariket
Preussen, kom till höga embeten och ära. Friedrich Ludvig Georg,
son till en om ekonomien förtjent embetsman, föddes d. 14 Maj
1781 i Wörlitz vid Dessau; han besökte gymnasium i Berlin och
studerade sedermera i Halle och Göttingen juridik och
kameralvetenskap. Ar 1801 ingick han i preussiska statens tjenst, blef
re-ferendarie och sedan assessor vid Kurmarkiska Kammaren; erhöll
1809 fullmakt som kungligt råd vid regeringen i Potsdam;
anställdes 1810 i afdelningen för statsgäldens förvaltning inom ministéren
och fann snart derpå sin plats uti kansleren von Hardenbergs byrå.
Befordringar uteblefvo ej för den unge diplomaten, såsom ock
sedermera både han och hans slägt hafva kunnat berömma sig af
preussiska konungarnes ynnest. Men Friedrich v. Raumer var ej
hågad att längre fortfara på den diplomatiska banan; hans
åstun-dan efter en akademisk lärostol blef år 1811 uppfylld, då han
erhöll en profession vid universitetet i Breslau. Ar 1815 besökte
han Venedig; och till denna utflygt slöt sig under de tvänne föl*
jande åren en större, med kungligt understöd företagen resa genom
Tyskland, Schweiz och Italien. Efter sin hemkomst kallades han
till professor i statistik och historie uti Berlin; tillika blef han
ledamot af dervarande öfver-censurcollegium, från hvilken plats batí
dock 1831 tog afsked, — ett steg, som af höga vederbörande upp*
togs lika illa som hans uppsats öfver ”Polens undergång” (uti Hist.
Taschenbuch för 1810), hvaruti han starkt tadlade Preussens
ryssvänliga politik. Ännu större misshag väcktes inom de högsta
kret-sarne genom det tal, som R. 1847 höll vid akademien till Fredrik
den Stores ära, och hvaruti han önskade varaktighet och praktisk
tillämpning ända in i närvarande tid åt detta filosofens på
Sans-souci bekanta uttryck: ”1 mina stater skall hvar och en kunna
blif-va salig på sitt vis.” Det uppseende, som hans öppenhjertiga språk
i detta tal och de många sidohuggen och anspelningarne på dagens
företeelser gjorde, nödgade honom visserligen att nedlägga sin
befattning såsom Bekreterare och medlem af akademien; men den
frimodighet, han i trots af siu adliga härkomst och
embetsmanna-konsiderationer ådagalagt, gjorde honom tillika allmänt aktad. Han
blef en det liberala partiets man och slutligen vald till deputerad
vid nationalförsamlingen i Frankfurt. I Paulskyrkan intog han sin
plats bredvid de öfriga medleramarne af hfifdatéckningens liberala
skola uti den högra centern, och af centralmyndigheten blef han
skickad såsom gesandt till Paris, för att derigenom uttala
erkännandet af franska republiken; dock lyckades det honom här icke
att hos general Cavaignac just intaga någon särdeles fördelaktig
ställning. Sedermera blef han också ledamot af preussiska
öfver-huset och 1853 på egen begäran professor emeritus. — Friedrich
von R. eger ingen synnerlig talang såsom talare och lyckas ej 1
det offentliga föredraget; ttll och med hans akademiska föreläsnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
