- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
214

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Följetong - Poetiska Tidsfördrif af naturskalden Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, vike fjerran qval och smärta,
Från edert bo och edra^bröst,

Sök friden i hvarandras hjerta
Och var hvarandras hjelp och tröst,
Då skall försynen hnldrikt skydda
Er sjelfva och ert lugna tjäll.

Och glftdjen edrä rätter krydda
Till eder sista lefhadsqväll.

När slutna i hvarandras sköte,

Ni hymens sällhet njuta får.

Skall lyckan hasta er till möte
Och blomsterpryda edra spår,

Och Gud, som allas väl bevakar,
Som styr och leder ¿edra Q ät,
Beskydda er, J sälla makar,

Med kraften af sitt majestät.

Varning,

Hastigt fly de korta lefnadsåren,

Snart du ligger blek och kall på båren,
Hvad du verkat under lifvets skiften,

Godt och ondt skall följa dig i griften.
Har din vandel varit dygd och ära,

Skall din själ få lifsens krona bära;

Men om du dör hän med syndfullt hjerta,
Blir du dömd till evigt qval och smärta.
Akta dig att lifvets dag förspilla,

Synden fly och handla aldrig illa;

Snari en plåga verkningsdagen stäcker,
Döden lifvets sista flamma släcker,

Själen flyr, att för sin gerning svara,
Grafven öppnas att din kropp förvara.
Men’ska! lär att aldrig, aldrig glömma,
Att dig Gud en dag skall rättvist dömma.

Nyårbömkan.

Ber om ursäkt, att jag träder
För min goda herre fram
Uti mina slitna kläder,

Fulla utaf smuts och dam.

Med min mössa uti handen
Jag betryckt och ödmjuk står,
Väntar få en tår på tanden,

Då jag önskar godt nytt år!

Ej af snille önskan prunkar.
Versen, liksom jag, är dum —
Men af kölden hakan runkar,

Att jag nära nog är stum;

Vågar mig dock fram till bordet,
Der du nu så bonddryg står,

Och framstammar blott det ordet:
Lycka till ett godt nytt år!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free