Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - François Certain Canrobert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af armén i Paris och erhöll den. Nu infann han sig i Paris och
förklarade sig för en vasall af Tuiierierna, nr hvilka han tyckt©
den tredje stjernan till divisionsgeneralens epålett lysa sig till
mötes. Han infann sig äfven i Élyséen och blef der emottagen med
öppna armar.
Så stod Canrobert vid skiljovägen, likasom den grekiska
Her-kmles; blott med den skillnad, att han sjelf uppsökt den punktr
der vägen delar sig. Han skådade framåt, han rådfrågade sitt
teleskop, han rigtade forskande blickar mot utgångspunkterna af
så väl den ena som andra vägen. ”Att upprätthålla ordningen, att
undertrycka anarkien”; denna lösen var det enda, som på
någondera sidan uppenbarades för honom. Småningom vågade sig
Élyséen ett steg närmare, dofva rykten angåfvo redan på förhand,
hvilken väg bomben skulle taga, långa skuggor föregingo det, som
komma skulle. I presidentskapspalatset struttade garnisonens
underofficerare fram och tillbaka med långa steg; i
nationalförsamlingen kunde man böra det genljudande ropet: Vive Vempereurt
Changarnier hade objuden infunnit sig vid de två första
banketterna: han vägrade att hädanefter bivista dessa politiska orgier.
Under revyerna i S:t Maur och Satory bedrefvos dessa
tillställningar helt öppet, midt för ögonen på permanenskommissionens
delegerade. Nu blef det nödvändigt att taga sitt parii; Canrobert
öf-vergick utan tvekan på Changarniers sida. Han var vältalig i sma
utfall, han talade med djupaste förakt om ”äfventyrame”; han
förklarade för sin frände Rivet i Versailles, i 15—20 officiella
personers närvaro, att det vore en ”vanära”; han ansträngde sig på
det yttersta att hålla sin brigad i tukt och ordning; tom det
fort-ginge på detta sätt, kunde ingen man med heder mera tjena i
arméen.
Det är sant, nationalförsamlingen lade händerna i kors, gaf
intet stöd åt männen af heder; men var detta ett skäl för männen
af heder att i allsköns tysthet närma sig Élyséen? Changarnier
blef knall och fall afsatt från sin post, Canrobert gick ännu ett
steg närmare Élyséen. Han varseblef, att hans vältaliga förbittring
öfver revyen i Satory ej låg honom i fatet. Han infann sig
regelbundet i Élyséen och lika regelbundet i Changarniers privatvåning.
Han talade i Élyséen, han talade i statskuppens läger om det
andra lägret, ja, kanhända till och med mot detsamma. Hos
general Leflö, ”sin intima vän”, skonade han åtminstone icke de
Ély-séiska. Han omtalade till och med ibland, hvad som blifvit sagdt
i det andra lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
