Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - Arbetar-associationerna sedan 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föremål för menskliga önskningar, menskliga behof, kan
frambringas utan arbete, så synes det vara helt naturligt, att också en del
af produkten såsom lön för arbetet tillfaller den, som verkställer
detsamma. I sjelfva verket är också denna arbetarnes andel i ett
lands totalprodukt vida större och värderikare än den, som
tillfaller kapitalisterna och jordegarne. Om, detta oaktadt, de förra
befinna sig i en torftigare ställning än de senare, så ligger detta
endast i det vida större antal, bland livilka arbetarnes qvot fördelas.
Deras antal är så öfvervägande, att om man, till och med i
Europas rikaste länder, helt och hållet ville undanhålla kapitalisterna
och jordegarne deras andel och fördela den bland arbetarne, hvar
och ens lön blott skulle blifva ytterst omärkligt tillökt.
I årtusenden stodo de arbetande och de förmögna klasserna
i fredligt förhållande till hvarandra. Arbetarne fordrade hvarken
egendomens upphäfvande eller någon omstöpning af samhället och
dess klasser, utan endast understöd i yttersta nödfall. Dertill
förslog länge de förmögna klassernas välgörenhet, ådagalagd så väl
genom enskiltas gåfvor som genom de mest storartade anstalter.
Der åter detta extrem, till följe af de förmögnas hårdhet, på vissa
ställen och i vissa tider blef allmänna förhållandet, der utbröto
visserligen uppresningar bland de fattigare klasserna; men de
hörde likväl till undantagen och blefvo utan något störande inflytande
på den allmänna freden mellan begge klasserna, emedan
rättskänsla och egen fördel snart lärde den förmögna klassen, att mildra
sin egen hårdhet och dermed undanrödja anledningen till
oroligheterna.
Först i detta århundrade har i de begge klassernas
förhållande till hvarandra en förändring inträffat. Att detta är fallet, torde
väl ingen betvifla. Eedan i de förhållanden, i hvilka
upplösnings-elementet minst gjort sig gällande, tjenstfolkets till husbönderna
samt lärlingarnes och gesällernas till mästarne, visar det sig, att
så väl tjenstfolk som lärlingar och gesäller ej mer stå husbonden
och hans familj så nära som förr: de utgöra ej mera, Bom förr,
en del af familjen; förhållandet är i högsta grad lösligt, af kort
varaktighet, endast sammanhållet genom penninge-intresset, och
anspråken hos denna del af de arbetande klasserna, dess
sjelfstän-dighet, dess opposition mot husbondfolket, tilltager år från år.
Ännu mer afgörande framträder denna förändring öfverallt, der stora
massor af arbetare användas vid ett företag, såsom i fabriker, i
bergverk, vid stora transportanstalter, der jordbruk drifves i stor
skala, samt vid nutidens jättelika byggnadsverk. Här råder, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
