- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
288

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Följetong - Teater och musik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

= I Paris uppföres en opera af Gounod, Faust, hvars musik vuanit ett ut*
omordentligt bifall, .för hrilket den förnämligast lär hafva att tacka de i högsta
grad intagande och naiva melodierna vid spatsergången på påskdagen och
Gret-chens kyrkogång. Det i musik satta, snäsiga svaret på Fausts djerfva fråga,
skall vara af obeskriflig skönhet och för hvaije gång framkalla en storm af
bifallsrop. Äfven öfversättningen af orden, änskönt mycket af den egendomliga
doften hos det Goetheska originalet gått förloradt, är karakteristisk och
smeker örat:

Je ne suis ni demoiselle,

Ni bette i

Et je n’ai pas besoin
Qu’on me donne la main.

— En för närvarande i Paris mycket omtyckt nyhet är en liten komedi,
Le jeu de Sylvia. Den lek, hvarpå titeln häntyder, är den, som en ung
skåde-spelarinna tillåter sig med sina tillbedjares hjertan; och alla de små grymheter
och raffinerade koketterier, hvarmed en qvinlig plågoande plägar pina och hålla
i schack svaga, lätt bedårade män, har författaren förstått att skildra med
full-ändadt mästerskap. Medgifvas måste dock, att dialogens snillrikhet och qvickhet
icke kan ersätta den brist på estetisk finkänslighet och sedlig skönhet, som
röjer sig i hela stycket.

— Genom Mondeeaus har Brachvogel onekligen gått ett steg tillbaka. Det
redan i Narciss märkbara jägtandet efter det pikanta, bländande och
öfverra-skande, med uppoffring af sedlig halt och psykologisk sanning, är ett fel, som
till öfvermått vidlåder denna nya pjes. I denna som i den förra är hjelten en
ihålig, vacklande gestalt, som ingen snillets kraftansträngning kan hjelpa på
benen. Richelieu är utan all historisk sanning, en karrikatyr, liksom Pompadour
i Narciss. En estetiskt skön figur var väl icke heller denna odåga till
Gascog-nare; men det finnes åtminstone hos honom en humor och friskhet i teckningen,
som vi öfverallt eljest sakna. — Så bedömmer en tysk tidskrift Brachvogels
senaste dramatiska arbete. ”Mondeeaus” har äfven hos oss blifvit gifven; och vi
misstänka, att svenska publiken skall instämma i det här afgifna, ofördelaktiga
omdömet.

=: Firandet af Schillers-juhileet på teatern i Weimar, som skulle ega rum
i Juni, har, enligt kungörelse af direktionen, blifvit instäldt till följe af en
skrif-velse från storhertigen. Om den egentliga anledningen till denna åtgärd —
huruvida den framkallats af farhågor för de hotande tidshändelserna eller af
und-seende för de ”stilla i landena”, hvilka förklarat det vara en syndig handling att
på pingstdagen uppföra Röfr ar ne, — derom har ingenting kommit till
allmänhetens kunskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free